Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Spannmålstullarna. Af Nils Wohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 NILS WOHLIN
som länge bestått hos oss. Det är dock en smula felaktig
strategi, när så många gamla tullskyddsvänner och
jordbruksvänner strida för de gällande tullsatserna som för den
fästningslinje, på hvars hållande allt beror. Alla veta eller borde veta,
att de hittills gällande tullsatserna ingalunda i full utsträckning
kommit jordbruket till godo. I min utredning om jordbrukets
afsättnmgsförhållanden har jag med det tillförlitligaste statistiska
material, som stått till buds, bekräftat hvad man sedan länge
vetat, att hvetetullen utnyttjas med 80 å 90 procent, rågtullen
med 40 å 70 procent och korntullen endast helt obetydligt eller
alls intet. Procentsiffrorna variera under olika år, allt efter
världsmarknadens ställning och skördeutfallet inom landet.
När man alltså i tullfrågan kämpar för bibehållandet af
tull-satseii 3.70 kronor, strider man beträffande hvetet för ett
tullskydd, som ej sällan går ned till 3.00 kronor, beträffande råg
för ett tullskydd af 1.50—2.60 kronor och beträffande korn för
ett skydd, som i öfvervägande grad är imaginärt.
Nu borde väl insikten om detta förhållande leda till
begrundande af de härtill bidragande orsakerna. Gör man så,
upprulla sig omedelbart för eftertanken vissa afvigsidor af
tullskydds-systemet, sådant detta hittills hos oss varit anordnadt.
Den första orsaken till att tullsatsen icke kunnat bättre
utnyttjas är, särskildt beträffande rågen men äfven hvetet, den
stagnation af den större spannmålshandeln, som ägt rum under
tullperioden. Sedan många år har det öfverklagats, att vårt
jordbruks afsättningsförhållanden icke minst hvad spannmålen
beträffar äro otidsenligt ordnade. Den svenska spannmålen
ut-bjudes icke i tillräckligt stora och ensartade samt nog
omsorgsfullt rensade och torkade partier för att ernå det pris, hvarpå
säljarna eljest kunde göra anspråk. Man må aldrig så mycket
söka att tillskrifva dessa brister vårt lands agrariska och
klimatiska förhållanden samt våra jordbrukares egna försummelser.
Det kan dock icke fördöljas, att hufvudanledningen varit det
aftagande intresset för spannmålshandeln från den större
köpmansklassens sida. Endast genom samarbete med vidsynta
köpmän kunna producenterna åvägabringa en modern
afsätt-ningsorganisation.
Den fria spannmålshandelns tillbakagång har emellertid i
väsentlig mån varit en följd af tullsystemet. Alla äldre
köpmän synas vara härom ense. Genom tullarna stängas export-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
