Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - De »osäkra» staterna och kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 231
ifrigt om Rysslands »tack för Plevna», annekteringen 1878 af det
öfvervägande utaf rumäner bebodda Bessarabien, och om utsikterna för att
genom partitagande för centralmakterna befria där boende af ryssarna
förtryckta landsmän. Ententevännerna ha hela tiden legat öfver i
fråga om bullrande demonstrationer; men på sistone tyckes ryssarnas
framfart i Bukowina, äfven mot det rumäniska folkelementet i denna
provins, jämte proklamerandet af de ryska planerna på
Konstantinopel, ha afsevärdt dämpat intrycket af ententens propaganda. De
rumäniska bönderna i Siebenburgen och Bukowina förefalla för öfrigt
ej alltför trängtande efter en frigörelse, som skulle göra dem beroende
af godsägarväldet i moderlandet, och herrar godsägare i detta emotse
med rätt blandade känslor den rumäniska bondeklassens förstärkande
med dessa nya, genom sin högre bildning allt annat än
lätthandter-liga element. Kunde ungerska regeringen bekväma sig till att
bestämdare än hittills skett afsvära sina magyariseringstendenser emot den
ungerska rikshalfvans rumäniska folkelement, så skulle nog faran för
ett rumäniskt ingripande på trippelententens sida väsentligt
förminskas. Ytterst blir det väl ändock krigslyckan i centralmakternas kamp
mot Ryssland som afgör, hvar Rumänien under krigets sista skede
och vid fredsförhandlingarna skall söka »de nationella idealens
förverkligande». Den inbringande militärpromenaden genom Bulgarien
sensommaren 1913 tyckes ha gifvit de rumäniska statsmännen blodad
tand, men ett dylikt tämligen riskfritt »ingripande i rätta ögonblicket»
låter sig icke så lätt iscensättas under en så väldig folkdrabbning
som den nu pågående. Afvaktande krigsberedskap är emellertid tills
vidare Rumäniens lösen.
Den italienska politiken under kriget kan af utrymmesskäl här
blott flyktigt beröras; den skulle kräfva sitt eget, ganska utförliga,
men nog ändå tämligen dunkla kapitel. Tysklands och
Österrike-Ungerns italienske förbundsbroder har hela tiden utgått från att
centralmakterna varit de angripande och att casus foederis därför ej
inträdt. Italienska regeringens andra ledande grundsats har varit
krafvet på att Italiens ställning som Medelhafsmakt ej får relativt försvagas
genom att rivalerna växa till, medan den italienska expansionen står
stilla. Som ett tredje hufvudmoment i situationen tillkommer den
frenetiska irredentistagitationen, af gammalt formen för italiensk kritik
af trippelalliansen och nu under fransk påverkan stegrad till en
intensitet, som den ej nådde ens under sitt första uppflammande på
1880-talet, då Trieststudenten Oberdank med lifvet fick böta för en
mord-plan mot kejsar Franz Josef och af irredentisterna sedan hyllades
som en martyr och en modern motbild till tyrannmördarna Harmodios
och Aristogeiton. På den tiden räknades till »det oåterlösta Italien»
(Ita-lia irredenta) ej blott Trentino (Syd-Tyrolen med dess nu inemot
400,000 italiensktalande Habsburg-undersåtar) och Triest med omnejd
(väl omkr. 200,000 italiensktalande) utan äfven fransmännens Corsica,
Nizza, Savojen samt engelsmännens Malta. Nu åter koncentreras längtan
efter de till främlingsvälde fördömdes »återlösning» uteslutande på den
habsburgska dubbelmonarkiens återstående italienska undersåtar i Ty-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
