Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - De »osäkra» staterna och kriget - Ryssland och Atlanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 DAGENS FRÅGOR
rolen, Friaul, Triest och Dalmatien. Orden Trento e Trieste ha alltid
förmått elda sinnena, särskildt i Nord-Italien. Hatet mot Österrike har
sina djupa, historiska rötter, och utsikterna att realisera de länge af
allianstrogna ministärer tillbakahållna krafven förefalla nu en
skickligt uppagiterad och alltmer pockande folkmening enastående stora.
Ministären Salandra-Sonnino har måst taga allt större hänsyn till
dessa påtryckningar från press och folkmöten. Hittills behärskar den
dock situationen, afvaktande hvad som från österrikisk sida under
tysk påverkan kan bjudas i form af en »vänskaplig gränsreglering»
som pris för dess till krigets slut fortsatta neutralitet. Anbudets
storlek väntas bero af det allmänna militära lägets växlingar, men med
visshet vet man ännu ej ens vare sig om vederbörande i Wien
öfverhufvud bekväma sig till en förödmjukande köpslagan af denna art
eller om vederbörande i Rom till acceptabelt pris vilja — eller för
»folkmeningen» kunna — afhända sig sin handlingsfrihet.
* Öppnandet af en sjöförbindelse mellan det öfriga
Europa och dessa trakter (Rysslands nordkust) genom
Sir Hugh Willoughby och Richard Chancelor 1553 var frukten af
den första från England för upptäckter utsända sjöexpedition. Deras
färd utgör därjämte det första försök till finnande af en
nordostlig förbindelse med Kina. Målet nåddes visserligen icke, men
däremot öppnade den ifrågavarande resan sjöförbindelsen mellan
England och Hvita hafvet och bildar därigenom en vändpunkt ej
allenast i Englands och Rysslands sjöfart, utan äfven i världshandeln.
Den kräfde ock sina offer, i det Sir Hugh Willoughby själf med
hela besättningen på det fartyg, som stod under hans befäl, omkom
under öfvervintring på Kola-halfön. I våra dagar färdas tusentals
fartyg tryggt och säkert på denna stråt.»
Så yttrade sig A. E. Nordenskiöld i den »Reseplan, inlämnad till
Hans Majestät Konungen i juli 1874», som utgör hufvuddelen af
inledningen till »Vegas färd kring Asien och Europa» — detta
märkliga vittnesbörd, hvilket det väl lönar sig att ännu i dag genomläsa,
om en storartad insats från vår sida till lösningen af ett af
Rysslands största samfärdselproblem. Nordenskiöld kunde påminna om
att vid samma tidpunkt som den engelska expeditionen Gustaf Vasa
hade tanken på en dylik. Hade Gustaf funnit den lämplige mannen,
kunde en annan riktning för lång tid gifvits dessa trakters
utveckling — man besinne dels att ännu i medlet på 1500-talet Londons
handelsflotta ej var större än flere skandinaviska städers och dels
de utvecklingsmöjligheter, som birkarlarnes verksamhet innebar,
senast skildrad af J. Nordlander i Historisk Tidskrift för 1906 och
1907. Ej blott de nordnorska fjordarna utan äfven stora områden
på Kola-halfön lågo under dem, svenskarne belägrade ehuru förgäfves
själfva Kolahus 1611 och när, som Nordlander säger, »sjösidan vid
Västerhafvet gick undan det svenska väldet genom freden i Knäred
1613, var det just vid den tid, då birkarlarnas makt var bruten».
Sin sista belägring utstod Kola 1854, då en engelsk fregatt besköt
Ryssland oeh
Atlanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>