Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - En häfdateckningens Chatterton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 DAGENS FRÅGOR
betydelsefull roll. Den konstantinska donationen till påfvestolen och
de pseudoisidoriska dekretalerna äro de lysande exemplen från
medeltiden. Peter den stores testamente intager ännu i våra dagars
publi-eistik sin gifna plats, och de som på sin tid följde striden om
home-rule på 1880-talet torde ännu erinra sig de förfalskade bref, som äro
knutna vid Pigotts förbrytaregestalt. Carl Schirren låter anklagelser i
samma riktning tämligen tydligt framskymta mot den ryska
traktatsamling, som prydes af den bekante folkrättsläraren Mårtens’ namn. Äfven i
vår egen historia saknas icke exempel: det hedervärda
Helgeands-holmsbeslutet spökar då och nu i de pågående vattenfallsprocesserna.
Hedemoraprosten Nils Rabenius var på sin tid en ingalunda föraktlig
utöfvare af urkundsförfalskningens svåra konst. Och de förfalskade
depescher, som riksarkivarien Nordström 1864 hemförde från en
utländsk resa, spelade en viss roll både i den dåtida skandinaviska
politiken och i moderna vetenskapliga framställningar af densamma.
Redan de ofvan gifna exemplen uppvisa till syften och följder vidt
skilda arter af förfalskningar: några ha förestafvats af politiska
grunder och påverkat historiens gång; andra ha enbart tjänat litterära
eller vetenskapliga syften af rätt tillfällig natur.
Den högt uppdrifna historisk-kritiska metod, som utgör en af det
nittonde seklets landvinningar åt den mänskliga odlingen, har
naturligtvis oändligt försvårat dylika urkundsförfalskningar och begränsat
både deras lifslängd och deras verkningsområde. Men det skulle vara
en villfarelse att tro, att den gjort slut på dem, om de än blifvit
mindre vanliga och mindre djärfva. Den österrikiska
historielitteraturen har för ett par år sedan haft att framvisa ett egendomligt fall,
som på sin tid väckte mycket uppståndelse i den vetenskapliga
världen och fördenskull kan vara vardt ett omnämnande.
År 1910 publicerades i den bekanta tidskriften Deutsche Rundschau
en uppsats med titeln Deutschlands Einigung und die österreichische
Politik, författad af en ung Wien-publicist Wilhelm Äller, hvilken
uppgaf sig ha haft tillgång till en hittills obekant brefväxling mellan
den österrikiska politikens ledare Beust och en rad samtida tyska och
österrikiska diplomater. Uppsatsen, ehuruväl i vissa detaljer något
misstänkt, väckte uppmärksamhet, och äfven en så lärd och kritisk
forskare som Richard Fester begagnade sig af de där återgifna
ur-kundsutdragen för sin källsamling till Hohenzollernkandidaturens
historia. I en följande årgång af den tyska tidskriften inflöto två nya
essayer af Alters hand. Den ena behandlade Die auswärtige Politik
der ungarischen Revolution 1848—49 och utgafs senare i utvidgad
form såsom själfständigt arbete; i densamma åberopades hittills okända
depescher från utrikesarkiven i London och Paris. Än mera uppseende
väckte den andra: Feldzeugmeister Bcnedek ini Feldzug von 1866,
hvilken åsyftade att ge en helt ny uppfattning af den roll den olycklige
fältherren spelat i Österrikes kamp för sin hegemoniställning i Tyskland.
Ur den kortfattade studien framväxte ett stort arbete Feldzeugmeister
Be-nedek und der Feldzug der K. K. Nordarmee 1866, publiceradt 1912 hos ett
mycket ansedt Berlinförlag. Den tes författaren där liksom i uppsatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
