Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Det dagliga brödet - En häfdateckningens Chatterton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man finner på många sätt att så är. Till en början begagnas
siffror för 1912—13 års skörd, icke för 1914 års — sådana synas ej
vara publicerade, men äro naturligtvis afgörande för den fråga det
nu gäller. Vidare visar inräknandet af skörden från nyodlingar, att
man undersökt läget ett år efter det då reformerna igångsatts. Därnäst
räknas alla besparingar, såväl i de enskilda hushållen som i jordbruk
och industri, t. ex. inskränkning i misshushållningen med födoämnen,
ökad mjölktillgång genom nedslaktning af svin och lågmjölkande kor,
ökad brödsädestillgång genom förbud mot rågutfodring o. s. v., o. s. v.,
på ett helt års produktion och konsumtion, detta ehuru
konsumtionen denna gång sannolikt fortgått tämligen normalt åtminstone 3 à 4
månader och äfven produktionsomläggningen skett först småningom.
Inskränkningarna måste, med andra ord, i förhållande till
konsumtionen bli betydligt strängare än kommittén beräknat så till vida, som
hela besparingen skall göras på 3/4 eller 2/3 år i stället för på ett
helt år. Kommitténs beräkningssätt har emellertid skett med full afsikt
och utan baktankar, såsom bäst framgår af att den likaledes
uteslutit för landet gynnsamma fakta, då de hänföra sig till det löpande
året. Ett viktigt moment i denna riktning är näringsvärdet af de
(enligt planen) för nedslaktning bestämda svinen o. s. v.; detta värde
kommer öfver hufvud taget icke med i beräkningen, då
lifsmedelstillgångarna efter reformen fastställas.
I själfva verket är det omöjligt att genom omräkning af siffrorna
i den tyska utredningen få fram möjligheterna under det löpande
året; ty utom kännedom om skörden saknas bl. a. alla uppgifter om
såväl befintliga förråd vid krigets början som importen under kriget.
Man har emellertid svårt att tro annat än att det tyska folket
med sin nu såsom aldrig förr ådagalagda organisationsförmåga,
uthållighet och själfuppoffring skall finna medel att komma förbi en
punkt, som kanske är kritisk, då folket nu vet, att med vederbörlig
omsorg från dess sida faran för utsvältning därefter är förbi, hur
länge kriget sedan än må vara.
Om två ting torde dock alla insiktsfulla i Tyskland efter detta vara ense.
Det ena är, att maximipriserna endast förvärrat det onda, genom
att snarare uppdrifva än inskränka konsumtionen, samt att dylika
åtgärder redan från början borde ha utbytts mot spannmålsförrådens
öfvertagande af staten.
Det andra är, att Tyskland icke kan gå ut i krig ännu en gång
utan att i förväg vara rustadt på sin, som det nu visat sig, svagaste
punkt, nämligen i afseende på spannmålstillgång. Härför finns blott
ett medel: lagring af de erforderliga förråden utländsk spannmål; och
att ej Tyska riket långt före detta skridit till en dylik åtgärd utgör
nära nog den enda blottan i dess krigsberedskap.
På båda dessa punkter är ofantligt mycket äfven för oss att lära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
