Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Under världskriget och därefter. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 UNDER VÄRLDSKRIGET OCH DÄREFTER
del demokratiska och demagogiska utväxter. Ha vi någon
form af »parlamentarism» rotfästad här, så har den endast
fått sig påklistradt ett utländskt namn samt kanske äfven lånat
några främmande termer och attribut af omtvistadt värde
men är till hela sin egenart och utveckling framgången ur
inhemska förutsättningar. Och mot föreställningen, att politisk
frihet skulle räddas genom en entente, däri österns
despotvälde fått sig tilldelad rollen af huggande svärd eller krossande
ångvält, mot den reagerar all eftertanke, äfven om man inte
precis skulle ha orden i Matteus 12: 24 friska för minnet.
Andra kretsar hafva försökt ett annat stämningsanslag
genom att orda om svensk-tyskt vapenbrödraskap. Det kan ej
förnekas, att därunder ligger en stark politisk realitet från
fordom. När på 1600-talet Sveriges och Tysklands religiösa
och statliga frihet lika hotades, räddades den genom svenska
och tyska vapens samverkan. Att förtjänsten därvid mest
låg på Sveriges sida, och att våra statsmän och fältherrar då
hade all tänkbar möda att draga en del räddhågade tyska
furstar från deras neutrala »Inklination zum Mittelwege»,
ändrar intet i det viktiga faktum, att folken på ömse sidor
om Östersjön då med stora uppoffringar fullföljde och
betryggade i det väsentliga identiska intressen. Men därefter?
Ända till 1812—15 gingo Sveriges och den mäktigaste
nordtyska statens, Preussens, politiska önskningar af mycket
naturliga skäl vanligtvis skarpt isär, hvarför det nog är bäst
att icke tala alltför högljudt om vapenbrödraskapet.
Öfver hufvud bör det göras klart, att hvarken en del
vänsterledares personliga förbindelser inom de västliga staternas
politiska kretsar eller de otvifvelaktigt vida betydelsefullare
impulser, som våra militära organisatörer rönt från Tysklands
beundransvärda försvarsväsende, kunna vara afgörande vid
svenskars diskussion om svenska nutids- och
framtidsintressen. Där gäller det att under oförbehållsamt erkännande för
allt värdefullt godt, man från ena eller andra sidan mottagit,
med nykter kyla och oförvillad blick taga i öfvervägande
allenast, hvad vårt läge och vår säkerhet kräfva.
Samma erinran gäller för öfrigt alla de mer eller mindre
sentimentalt färgade skäl, som pläga framföras för att samla
Sveriges sympatier åt någotdera stridslägret. Att t. ex. räkna
England och Frankrike som några folkrättens, neutralitetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
