Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Magyarer och sydslaver i Donaumonarkien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magyarer oeh
syd-slaver i
Donaumonarkien.
302 DAGENS FRÅGOR
Mycket har redan både i pressen och eljest inom
den politiska publicistiken skrifvits om det
pågående stormaktskrigets orsaker. An har man
funnit dem i germanismens kamp mot den slaviska världens
framstöt, än i motsättningen mellan Tyskland och England på det
ekonomiska området, än i Frankfurtfredens bestämmelser orn
Elsass-Lothringen, än i Tysklands sträfvan efter världsherradömet. Alldeles
från-sedt den kärna af sanning, som kan finnas i den ena eller den andra
af dessa förklaringar, torde man lugnt kunna påstå, att för närvarande
ett blott någorlunda allsidigt, uttömmande och framför allt
allmängiltigt svar på frågan icke är möjligt. Därtill är det föreliggande
materialet alltför ofullständigt och bristfälligt, perspektivet alltför kort,
förutsättningarna för en kritisk objektiv pröfning alltför obetydliga.
Den samtida iakttagare, som ej låter sig nöja med halfsanningar och
slagord, lärer ej komma längre än till ett non liquet — saken är icke
klar. Den framtida häfdaforskare, som vill söka ett svar. får söka
det i de senaste årtiondenas utveckling i dess helhet.
Något annorlunda ställer sig saken, om man ger problemet en
något anspråkslösare affattning, om man nöjer sig med att spörja, hvarför
den stora katastrofen kom just nu och på detta sätt. Här synes man
verkligen kunna ge ett svar: den närmaste anledningen är att söka
i förhållandena på Balkanhalfön och särskildt i den sydslaviska frågan
inom Donaumonarkien. Den motsättning, hvarur kriget närmast
framgått, är icke den mellan slaver och germaner, mellan tyskar och
fransmän eller mellan engelsmän och tyskar utan motsättningen
mellan magyarer och sydslaver, mellan Wien och Belgrad, mellan
Budapest och Agram.
För den som under det senaste årtiondet följt förhållandena inom
Habsburgarnas gamla rike innebär detta svar ingalunda någon
öfverraskning. Kampen mellan ungrare och sydslaver har sedan lång tid
tillbaka förgiftat monarkiens hela politiska lif. Redan under den
första Balkankrisen förde den Europa intill randen af ett allmänt
krig. Under den andra framträdde den i samma hotande gestalt.
Och dess senaste fas, furstemordet i Sarajevo, blef tecknet till
världsbranden.
Vid flera tillfällen har i denna tidskrift uppmärksamheten fästats
vid Donaumonarkiens problem, och därvid har äfven antydts den
sydslaviska frågans betydelse såsom faktor i detsamma. Senast skedde
det i samband med omnämnandet af Steeds spirituella och
intressanta, men ensidiga bok om Habsburgriket. Men redan före Times’
nuvarande utrikesredaktör hade en annan engelsman, R. W.
Seton-Watson, grundligare, fördomsfriare och med mindre egenrättfärdighet
behandlat ämnet i en vidlyftig och sakrik monografi, The Southern
Slav Question and the Habsburg Monarchy. I sin
ursprungliga engelska gestalt utkom arbetet 1911; två år senare utgafs en
omarbetad och utvidgad upplaga på tyska: Die siidslavische F råge
im Habsburger Beiche. Framställningen hvilar på mycket
omfattande litteraturstudier men också på rikhaltiga personliga iakttagel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
