Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den sista värfvade armén. Några London-intryck i ord och bild. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett frivilligt system; men de andra, som aldrig skulle tänka på
att gå emot ett som plikt fattadt, lagfästadt system, anse sig vara
i sin fulla rätt då de vägra att offra sig för en stat, som för
dem framträder blott såsom grand aumônier, högste
allmoseutdelare, icke som något för hvilket de alla äro med lif och
blod ansvariga. Detta afhjälpes sannerligen icke genom
värfningsplakat rörande plikten att offra sig för sitt land — plakat som
trängas med andra, där plikten att köpa Eno’s Fruit Salt eller
någon annan patentmedicin inskärpes i likartade ordalag. Därför
kostar också kriget, i förhållande till de jämförelsevis små
truppstyrkor som ännu varit i elden, sannolikt engelsmännen ädlare
blod än något annat af de deltagande folken; och arméns höga
kvalitet köpes på alla möjliga sätt mycket dyrt.
Hur skall detta sluta? Kommer den allmänna värnplikten, då
folkets breda lager ej kunna dragas med på annat sätt?
Utrymmet tillåter ej en mera ingående undersökning af detta ytterligt
viktiga problem, och full visshet är omöjlig att få på detta
stadium. Ett par synpunkter kunna dock framhållas.
Moraliskt sedt utgöres det viktigaste hindret för allmän
värnplikt af de stora frikyrkliga kretsar, som med lif och själ arbeta
för det »heliga» kriget mot tyskt barbari och förtryck men som
till det yttersta bekämpa en ordning, hvarigenom statens
påtvungna maktbud skulle träda i stället för den enskildes
frivilligt åtlydda samvetsbud. Af hänsyn till dessa, delvis andligen
mycket högt stående personligheter är det antagligen en lycka,
att värfningssystemet fått försökas i den gigantiska skala som
nu blifvit fallet; och man borde kunna vänta, att de skulle
tagit lärdom af försökets hela förgrofvande beskaffenhet och
strängt begränsade framgång. Att deras filosofi är felaktig, kan
det ej gärna vara tvifvel om; det bestyrkes kanske enklast af
det faktum, att Tyskland vid sidan af sin enorma
värnpliktsarmé nästan omedelbart och utan minsta påtryckning fått 1½
million frivilliga, hälften så många som England fått efter sina
gigantiska ansträngningar. En utifrån ålagd förpliktelse, som
äfven etiskt kännes såsom en plikt, väcker nya känslor af ansvar
hos en människa och gör framför allt utöfningen af denna plikt
till något själfklart, till ett kategoriskt imperativ äfven för dem
som ej utifrån fått sig den pålagd. Men däraf, att saken ter sig
så för oss, följer ej, att det blifvit klart äfven för engelsmännen;
och ännu kan man tvifla därpå. Att den allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
