Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den sista värfvade armén. Några London-intryck i ord och bild. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värnpliktens genomförande åtminstone på detta stadium skulle
framkalla en djupgående politisk schism, är tämligen otvifvelaktigt;
och med den vana att sätta gällande lag ur funktion, som den
engelska arbetarklassen på senare år obestridligen fått, kan man
ej ens känna sig riktigt säker att lagen skulle bli åtlydd.
Å andra sidan är det skäl att göra fullt klart för sig det
faktum, att känslan af ansvar inför lägets allvar tränger allt
djupare ned och att engelsmännen icke visa några tendenser till
afvikelse från sin vana att hålla ut tills de nått sitt mål. Både
offentligen och privat hör man ofta sägas äfven af den allmänna
värnpliktens motståndare, att de komma att gå med på den
hellre än att se England uppge striden. Den som vant sig att
betrakta Englands stora insats för Europas mobilisering mot
Napoleon utifrån, glömmer gärna, huru jämmerliga de politiska
förhållandena inom landet verkligen voro äfven under denna
hjälteperiod; i Geijers bref från England 1809—10 (som bekant
nyligen utbyggda till en sammanhängande framställning i doc.
Blancks bok Geijer i England) ha vi svenskar särskildt tillgång
till en lefvande framställning af den beryktade
Walcheren-expeditionen och annan administrativ engelsk oduglighet inför en
fara af minst lika stor omfattning som den nuvarande. Segern
kom ej heller då genom en idealisk organisation af alla
nationens krafter, sådan som den nuvarande tyska, utan tvärtom i
trots af otaliga inre och yttre svagheter och felgrepp. Däraf
följer ingalunda, att det skall gå likaså denna gång, blott att
man ej får sluta endast efter de allom uppenbara svaga sidorna.
Att den nuvarande engelska regeringen, som försiktigt och
trefvande söker bättra hvad dess föregångare brutit, räknar med
möjligheten af allmän värnplikt, kan ej gärna betviflas; the
National Register, den nya folkräkningen från försvarssynpunkt,
kan knappast med framgång tjäna något annat syfte. Att
värnplikten i så fall efter god engelsk sed kommer att heta något
helt annat, såsom National Service eller dylikt, gör
naturligtvis ingenting till saken.
Säkert är i hvarje fall, att man på det lifligaste kan önska
engelsmännen den allmänna värnpliktens välsignelse. Den
kommer å ena sidan att för första gången ge staten gagnet af den
enastående kroppskultur, som är engelsmännen egen och därför
sannolikt mycket snart att för dem te sig som i djupaste
mening nationell; och å andra sidan kan man svårligen tänka sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
