Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Fattigvårdsreformen. Af Axel Hirsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FATTIGVÅRDSREFORMEN 35 3
slutet af 1860-talet med dess starkt ökade fattigvårdskostnader,,
och den tillkom i medveten motsats till 1847 och 1853 års
förordningar. Man ville nämligen så mycket som möjligt begränsa
området för den obligatoriska fattigvården, d. v. s. inskränka
antalet af de fall, i hvilka kommunerna skulle vara skyldiga
att lämna fattigvård. 1869 års riksdag uttalade såsom sin
mening, att skyldighet för fattigvårdsstyrelse att lämna fattigvård
endast skulle föreligga i fråga om vansinnig person och
föräldralöst barn under 15 år, som saknade egna tillgångar! Så
snäft kunde dock gränsen icke dragas, och gällande
fattigvårdsförordnings § l blef afsevärdt mera omfattande. Men den är i
alla händelser hård, fastän det ej kan förnekas, att den praxis,
som uppkommit genom Kungl. Maj:ts och senare
Kammarrättens tolkning af paragrafen, i vissa fall visar en mycket
hårdare uppfattning än lagtextens egna ord behöfva innebära.
Den första allmänna svenska fattigvårdskongressen i
Stockholm hösten 1906, vid hvilken närmare 500 af landets
kommuner voro representerade, uttalade sig enhälligt för ert
revision af den gällande fattigvårdsförordiiingen. Någon tid
därefter tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté med uppdrag att
utarbeta förslag till en ny fattigvårdslag, och efter ett flerårigt
arbete har kommittén, som till ordförande haft landshöfding
Johan Widén och till sekreterare häradshöfding Jacob Linders,
sistlidna april månad framlagt sitt betänkande.1
Kommitténs förslag betecknar icke någon från grunden
gående omdaning af vår fattigvårds organisation. Tvärtom
bibehålles så mycket som möjligt af de gamla formerna, hvilka
kommittén söker anpassa efter de behof, som gjort sig
kännbara, och göra mera enkla och lätthandterliga. Förslaget i sin
helhet kommer att underlätta och befrämja en god fattigvård,
men det måste starkt betonas, att en kraftig och intresserad
medverkan kräfves icke blott från kommunerna, utan äfven i
nästan lika hög grad från landstingen, hvilka i det föreliggande
förslaget tilldelas en högst betydelsefull uppgift med hänsyn till
vården af de kroniskt sjuka och de olika grupperna af abnorma.
Af betänkandets nya uppslag är måhända det viktigaste in-
1 Kommitténs öfriga medlemmar hafva varit godsägaren Olof Björklund,
fattigvårdsinspektör A. Lindblom, landtbrukaren E. O- Magnusson i Tumhult och
fröken Ebba Pauli. Kommitténs ledamot kammarrättsrådet O. Bodin afled redan
i maj 1910.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
