Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Fattigvårdsreformen. Af Axel Hirsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 AXEL HIRSCH
förandet af en central fattigvårdsinspektion, bestående af en
fattigvårdsinspektör och underlydande instruktörer, med en mera
vägledande och upplysande än direkt kontrollerande
verksamhet. För öfrigt bör man vid studiet af Kommitténs förslag
erinra sig, att det ej minst betydelsefulla är, att det bortskär en
hel del olämpliga bestämmelser i den gällande lagen (t. ex.
angående roteindelningen), samtidigt med att det sanktionerar
förefintlig lämplig praxis (t. ex. på den öppna fattigvårdens område).
Vi skola nu öfvergå till att något närmare redogöra för
förslagets viktigare bestämmelser.
Kommittén fastslår till en början den betydelsefulla principen
om rätt till fattigvård, något som dock kanske är af mera
teoretiskt än direkt praktiskt intresse. Hittills har man ansett, att
en nödställd person icke har någon egentlig rätt till fattigvård:
staten har allenast förpliktat kommunerna att i vissa bestämda
fall lämna fattigvård, men denna kommunernas skyldighet gent
emot staten medför icke, att fattigvård af den enskilde kan
ut-kräfvås såsom en honom tillkommande rätt. Kommittén anser
emellertid, att den enskilde, då visst angifvet nödläge är för
handen, skall kunna ingifva besvär hos K. befhde öfver
fattigvårdsstyrelses beslut, hvarigenom sökt fattigvård helt och hållet
eller till någon del vägrats. Detta är att anknyta till gammal,
men öfvergifven tradition. En minoritet inom Kommittén vill
icke tillerkänna den nödställde sådan rätt; till grund för
densammas uppfattning ligger den åsikt, som fann uttryck i 1869
års riksdagsskrivelse: »Enligt sakens egen natur måste all hjälp
hafva sin egentliga grund i frivillighet, medlidande och kristlig
kärlek.» Minoriteten vill sålunda icke medgifva den nödställde
rätten att anföra besvär hos K. befhde utan blott att hos denna
myndighet göra anmälan.
En af de betydelsefullaste och på samma gång mest svårlösta
frågorna i hvarje fattigvårdslag är att afgöra, i hvilka fall
fattigvårdsmyndigheterna äro skyldiga att lämna fattigvård. Dessa
fall utgöra området för den obligatoriska fattigvården, under det
att den frivilliga omfattar de fall, då fattigvårdsmyndigheterna
— ofta på grund af i de olika kommunerna gällande
reglementen, men annars efter eget förgottfinnande — äga rättighet, men
icke hafva någon som helst skyldighet att lämna understöd.
Den obligatoriska fattigvården medför vissa rättsverkningar
för dem, som mottagit densamma, och kostnaderna för dylik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>