Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - »Lysande oegennytta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 DAGENS FRÅGOR
för öfrigt ena partens konpensationer väl borde anpassas efter den
andras fördelar. Avarnas antydningar om »nationella aspirationer»
föranledde Berchtold att instruera Macchio därhän, att det
»naturligtvis måste förbli uteslutet», att diskussionen finge beröra »något
monarkiens område».
Nu märktes Tysklands första ingripande i form af ett »enträget råd»
(13 dec.) till Wien att »med hänsyn till situationen dock gå med på
det på italienskt håll önskade tankeutbytet». Tysklands medlande
inverkan blef snart allt lifligare. Furst Bulow for som tysk ambassadör
till Rom, hade 20 dec. sitt första samtal med Sonnino och erfor af
denne, att regeringen visserligen kunde påräkna stöd af »landets
majoritet» för neutralitetens bibehållande, »men under förutsättning att
man med neutraliteten kunde ernå uppfyllandet af några nationella
önskemål». Försiktigt antydde äfven Sonnino, att fara eljest hotade ej
blott ministären, utan äfven »den savojiska monarkien». Bulow
uppsökte äfven Giolitti, och enligt Biilows i Wien refererade depescher
hade både Sonnino och Giolitti »bedyrat sitt trippelalliansvänliga sinnelag
och beklagat, att det ej var Italien möjligt att ingripa i striden på
sina allierades sida». De hade hänvisat bl. a. till »den upprörda
allmänna meningen och omöjligheten för dynastien att hålla sig uppe,
om Italien ej droge någon territoriell vinst af världskriget». Som
territoriell vinst hade de nämnt T ren ti n o »med hänvisning till att
detta af många ansåges otillräckligt, enär aspirationerna i många fall
sträckte sig till själfva Triest». Tyske ambassadören i Wien, von
Tschirschky, gjorde (4 jan. 1915) Berchtold dessa meddelanden och
betonade därvid vikten af »att icke låta konversationstråden med
Italien falla och att småningom komma till uppgörelse i godo».
Själfva juldagen hade italienarna tagit ett nytt steg i Valona och
under åberopande af hotande anarki besatt staden med
marinsoldater. Om anarkiens demonstrerande rapporterade österrikisk-ungerske
konsuln von Mayrhauser:
Fem i torftiga omständigheter lefvande individer aflossade kl. 7 f. m. på
olika gator skott utan att skada någon. Befolkningen förblef lugn, polisen
anställde jakt på orostiftarna, af hvilka några flydde till italienska konsulatet.
–––-— Flera italienare begåfvo sig med packade kappsäckar till sitt
konsulat, där konsuln — enligt grannarnas uppgifter — trots den tidiga timmen
redan länge afvakta! händelsernas utveckling. Kl. 8 följde
matrosdetachemen-tets landsättning, och det besatte gatukorsen, de albanska ämbetsbyggnaderna
och banksyndikatets filial.
Denna händelse gaf Berchtold anledning att antyda Albanien som
lämpligt kompensationsområde, men Sonnino skyndade att replikera,
att Italien i Albanien endast hade ett enda verkligt intresse, »nämligen det
negativa att hindra andra makter att där sätta sig fast, men att det
landet för öfrigt icke hade någon dragningskraft». Sonnino nämnde
ej direkt Trentino, än mindre Triest, men frågade rent ut, om man i
Wien vore benägen att dryfta frågan om »det möjliga afträdande!
af territorier, som befinna sig under Österrike-Ungerns nuvarande
välde». En vecka senare (14 jan.) gick han i samtal med Bulow ännu
ett steg längre och förklarade, att »en varaktig endräkt mellan Öster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
