Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - »Lysande oegennytta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 DAGENS FRÅGOR
stundande mötet med parlamentet, som samlades 18 febr., medverkat
till den skarpa tonen; men vid dess första sammanträde nöjde sig
Salandra med att i sväfvande ordalag tala om att »fosterlandets öde i
sig innebure ej blott de nuvarande intressena, utan äfven det
förgångnas ära samt framtidens förhoppningar och ideal». Stämningen
i parlamentariska kretsar skildrade Macchio som »påfallande lugn
och allvarlig»; jordbäfningskatastrofens finansiella efterverkningar
ansågos i sin mån ha verkat dämpande.
Burian hade i medio af februari släppt lös Wientidningarna., som
förut alldeles måst tiga i hela saken, och låtit dem censurfritt
af-visa hvarje tanke på afträdelse af monarkiens territorium. De
närmaste veckorna upptogos af detaljpolemik om tolkningen af art. VII
(frågan om kompensationspliktens inträdande vid början af en aktion
eller när de vunna fördelarna möjliggjorde utmätandet af »adekvat»
kompensation). Dessa ofruktbara tvister afbrötos 9 mars helt
oförmedladt af Österrike-Ungerns definitiva eftergift i hufvudfrågan:
Burian delgaf Avarna, att man beslutat »principiellt antaga den af
hans regering fordrade diskussionsgrundvalen afträdande af eget
område». Han tillade, att beslutet »redan bragts till tyska
regeringens kännedom och genom denna till Consultans».
Förmodligen afsåg omvägen med beslutets delgifvande att skona monarkens
känslor; den pekade äfven tydligt nog på hvilka inflytelser det var,
som i form af »vänskaplig påtryckning» åstadkommit den pinsamma
eftergiften.
Med denna hade man, visade det sig snart, ej hunnit långt på vägen
till vänskaplig uppgörelse. En ny och segsliten konflikt följde
omedelbart om förhandlingsordningen och tidpunkten för den eventuella
öfverenskommelsens praktiska förverkligande. Sonnino sökte före
realde-batten få några »formella punkter» fastslagna, bland hvilka förekom
krafvet på afträdelsernas verkställande omedelbart efter aftalets
tillkomst. Faktiskt blef detta den klippa, på hvilken
förhandlingarna slutligen strandade. Burian vägrade all verkställighet före
fredsslutet, och Sonnino genmälte (15 mars), att omedelbart utförande af
aftalsbestämmelserna vore »den conditio sine qua non, utan hvilken
det vore lönlöst att ingå i diskussion». Förgäfves utvecklade Burian
och Macchio de i ögonen fallande praktiska skälen mot en landsdels
afsöndring från monarkien midt under brinnande krig, då1 »dess
söner tappert stredo med monarkiens öfriga soldater för dennas
integritet». Förgäfves ställde han i utsikt den ena garantien efter den andra
för aftalets lojala uppfyllande och hänvisade stolt till
»österrikiskungerska monarkiens aldrig oinlöst förblifna ord och insegel». Förgäfves
manade Bulow i Bom till moderation. Sonnino vidblef orubbligt, att
utan omedelbar verkställighet italienska regeringen »skulle sakna
nödvändig politisk auktoritet för att af landet utverka den moraliska
ratifikation, som ej kan undvaras, om den slutna öfverenskommelsen
skall kunna förverkligas».
Så stod man och stampade, tills Bulow framkastade tanken på att
uppskjuta verkställighetsfrågan och börja med »de konkreta punk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
