Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Vården af ålderstigna fattiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 383
tände hänsyn härtill kan leda. Här kommer försörjningen af
omkring 300 gamla människor att draga endast i årlig bostadskostnad
räntan på ett kapital af 1,700,000 kr. eller 102,000 kr., hvilket vill säga
för hvar och en af dem i medeltal 340 kronor. Efter all sannolikhet
komma öfriga årskostnader att stå i proportion härtill, och enligt den
vanliga beräkningen, att hyran representerar 1/6 å x/5 af en persons
lefnadskostnader, skulle hvarje pensionär i Danviks hem draga en
årskostnad af 1,700 å 2,000 kr.
Att man vill skydda gamla människor från att lida nöd under deras
sista år är rätt och rimligt, men att upprätthålla en
lefnadsstan-dard för orkeslösa och icke arbetsföra personer, som deras arbetande
ståndsbröder eller de själfva under sin bästa och nyttigaste arbetstid
icke kunna tänkas uppnå, är detta från samhällets synpunkt
förståndig hushållning med tillgängliga medel? Att samhället gör allt hvad
i dess förmåga står för att åt sig uppfostra goda, kloka, nyttiga samt
helst också lyckliga medlemmar, är rätt och klokt; och att därför
också med stora ekonomiska uppoffringar åstadkommes allt som kan
göra det uppväxande släktet och de i sin kraft stående så lämpliga
som möjligt för det kall som skall bli eller är deras, det är af godo,
och sådant bör samhället i sitt eget välförstådda intresse icke
försumma. Men att i stället offra väldiga penningsummor på att bereda
åldringar och icke arbetsföra en bättre ställning än de verksamma och
arbetande, det innebär lika stor brist på proportion, som om staten,
kommuner eller enskilda skulle gifva sina uttjänta ämbets- och
tjänstemän pensioner, som vore större än de löner dessa erhållit i sin
krafts dagar.
Ännu underligare té sig sådana inrättningar som Danviks hem vid
tanken på pensionsförsäkringens löjligt små pensioner, som ju med
tilläggs- och fyllnadspensioner icke uppgå till mer än en ringa
bråkdel af kostnaden för hemmets pensionärer.
För att återkomma till det konkreta fallet, som utmärkt illustrerar
en ganska vanlig metod här i landet, särskildt i Stockholm, och till
frågan om förhållandet mellan kostnader och resultat, torde väl
knappast något tvifvel råda därom, att en fullt tillfredsställande
försörjning kan erhållas för afsevärdt lägre än här kalkylerade kostnader.
»Det är proportionsvis billigare att hushålla för många än för få»,
säges med en viss rätt, men en persons underhåll är utan tvifvel
dyrare på en stor förstklassig anstalt än i ett privat hem eller på
en liten anstalt, där allt kan göras enklare och anspråkslösare.
Hvad det sistnämnda försörjningssättet beträffar, kan hänvisas till ett
förträffligt anförande vid Fattigvårdskongressen af fröken Sigrid
Göransson från Sandviken. Hvad åter angår den stora anstaltens brister
i ekonomiskt afseende, kan det vara nog att påpeka den stora personal
en sådan fordrar: syssloman, maskinist, eldare, husmoder,
hushållerska, kokerska, koksa, städerskor, vaktmästare m. fi. Personalen, som
skall ha bostad, föda, tvätt, lyse och kontant lön, kan sålunda gå
upp till en afsevärd bråkdel af antalet pensionärer. Alla dessa
personers arbete, ty att de förrätta ett arbete tviflar ingen på, fördelas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
