Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Vården af ålderstigna fattiga - Ett socialt orosår i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 DAGENS FRÅGOR
inom de enskilda hemmen på så sätt, att det praktiskt taget utföres
utan någon kostnad.
Sjuka och hjälplösa måste genom samhällets försorg få den vård
de tarfva; men för gamla, icke alldeles afsigkomna, med nedsatt
arbetsförmåga är en vistelse i små anspråkslösa anstalter eller i hyggliga
privata hem, där den större eller mindre resten af arbetsförmåga
kunde komma till användning, långt att föredraga framför den stora
anstalten, både af ekonomiska skäl och kanske ännu mera för de
gamlas egen skull. Att helt sluta upp med sin gärning och känna sig
vara till ingen nytta är säkert ingen lycka. Idealet, som helt visst
härvidlag till en del kan realiseras, är att de gamla så vidt möjligt icke
sättas i en för dem främmande miljö utan fortsätta att utan
öfveransträngning göra den nytta de förmå. Att här närmare redogöra
för hur detta skulle låta sig göra leder för långt, men omöjlig är
saken ingalunda och kunde otvifvelaktigt realiseras under för de gamla
fullt betryggande former.
För att nu sammanfatta det ofvan sagda: sådana inrättningar som
t. ex. Danviks hem äro onödigt d}^ra i förhållande till hvad som bör
presteras och binda en stor mängd arbetskraft, som kunde finna
bättre användning, utan att i själfva verket åstadkomma ett för de
gamla lyckligare och nyttigare sakernas tillstånd än som billigare och
med enklare medel kunde erhållas.
Månne icke möjligen det här i landet florerande begäret att ha
något »första klassens» att visa fram, särskildt för utlänningar, i
någon mån bidrager att göra våra anstalter af alla slag så orimligt
dyra i förhållande till deras ändamål? Vi borde åtminstone af tider
som dessa lära oss att vinna största möjliga effektivitet med minsta
möjliga medel och att åtminstone icke stoltsera öfver våra
försyndel-ser mot denna fundamentala princip för allt förnuftigt handlande.
Ingen, som någon smula följt med detta års
händelser i Norge, har kunnat undgå att lägga märke till,
i hvilken grad oro jäser i dess samhällslif. Man kunde ju vänta, att
förhållandena i dessa dagars Europa skulle förmå neutralisera och
kväfva dessa oroselement, som tydligen äro verksamma inom olika
samhällslager af det norska folket. Men vid bedömande af dylika
norska företeelser får man ej glömma, att norrmännen, i viss utsträckning
åtminstone, ha haft svårt tänka sig några andra utrikespolitiska
angelägenheter än dem, som voro förknippade med unionen. När denna
väl var upplöst, tedde det sig för många, som hade Norge ej längre
behöft tala om någon utrikespolitik: det skulle få segla sin egen lilla
sjö! Mot bakgrunden af dessa inbillningar och stämningar bör man
se de norska socialdemokraternas sorglustigt frejdiga
afrustningspro-gram. En annan sak är, att äfven i detta demokratiska land en och
annan högertidning sedan lång tid tillbaka har lagt sig till med en väl
mycket utmanande ton mot arbetarrörelsen — en ton, som stormarna
ute i världen ej förmått tysta. Och hvad man allra minst får se
bort ifrån, det är, att 1915 är »valgaar» i Norge. Då skall program-
Ett socialt
orosår i Norge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
