Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Ett socialt orosår i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 385
troheten manifesteras, då skola intressemotsatserna skärpas, då skall
den ömsesidiga misstänksamheten förtätas — det hjälper inte, att
världen därutanför står i brand!
I maj var det ingenting mindre än storstrejk, som med en allt
närmare ryckande verklighetsstyrka hotade det norska samhället. Här
kunna endast ges några få antydningar om de omständigheter, som
framkallade denna situation.
I denna tidskrift har förut (årg. 1913, sid. 380—382) meddelats,
hurusom den nu sittande vänsterregeringen, med den varmhjärtade,
men segt ensidige Gunnar Knudsen i spetsen, i stället för den bratlieska
ministärens förslag om obligatorisk medling i arbetstvister, 1913 lade
fram en proposition om både obligatorisk medling och obligatorisk
skiljedom i såväl i rätts- som intressetvister. Utrymmet för
skiljedomsförfarandet komme enligt regeringens plan att bli begränsadt nog :
endast tvister af särskildt omfångsrik innebörd skulle, sedan det
obligatoriska medlingsinstitutet fruktlöst anlitats, efter af
regeringen, med stortingets samtycke fattadt beslut hänskjutas till sådant
afgörande. Hos såväl arbetsgifvarnes som arbetarnes organisationer väckte
förslaget alltifrån början starkt motstånd. Men vänstern hade sina
stora förpliktelser mot de väljarmassor, som år 1912 gåfvo partiet dess
parlamentariska maktställning — förpliktelser, som i någon mån måste
fyllas till de stundande valen. Det gällde också en af de idéer, vid
hvilka en del af vänsterns män sugit sig fast under en säregen
blandning af äkta social reformvilja, kall, men därför icke klok
partispekulation, och nationell reklamlystnad. — Redan i fjol var förslaget
ut-skottsbehandladt. Fackföreningarnas landsorganisation hade hälsat
det med hot om storstrejk. Då stod jubileumsutställningen för
dörren. En generalstrejk skulle naturligtvis ha rubbat och
söndertrass-lat hela programmet för 1914 i Norge. Ärendet uppsköts. I våras
fann en af högerns ledande män tiden behaglig att tvinga fram
förslaget på tingets bord. Och landsorganisationen återupptog
rustningarna för en allmän arbetsinställelse. Arbetarnes och arbetsgifvarnes
organisationer voro i ungefär lika hög grad motståndare till det
obligatoriska skiljedomsinstitutet. Men mellan arbetarne och
arbetsgif-varna skulle striden stå — ej därför att den ena krigförande parten
hade för afsikt att pressa den andra till högst betydande
medgifvanden, utan därför att statsmakterna skulle tvingas att i samhällets
intresse böja sig för båda parternas gemensamma önskemål, för hvilket
de förde mot hvarandra den ömsesidigt förödande jättekampen! Det
hängde nästan på ett hår, att Norge skulle bli skådeplatsen för ett
socialt krig, prägladt af en dylik absurditet. Fackföreningarnes
landsorganisation meddelade arbetsgifvarnes organisationer en hypotetisk
uppsägning. Den allmänna arbetsinställelsen, omfattande bortåt ett
hundra tusen arbetare, skulle bryta ut, när stortingets båda
afdelningar bifallit lagförslaget.
I elfte stund fann emellertid regeringen för godt att verkställa ett
mycket väsentligt operativt ingrepp i förslaget: bestämmelserna om
tvungen skiljedom aflägsnades. Och därmed drogo storstrejkens moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
