Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Sveriges ekonomiska oberoende. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utomeuropeisk handel och kreditorganisation. Allt detta är som
sagdt saker, som ej utesluta det ekonomiska lifvet i världen
att fungera, om än med åtskillig försämring. Helt
annorlunda oroväckande är den tanke, man tidt och ofta möter på
båda sidor, att fortsätta världskriget som handelskrig efter den
formella fredens undertecknande. Man tyckes på sina håll
tänka sig, att de förutvarande fiendernas varor skola antingen
direkt importförbjudas, liksom nu under själfva kriget, eller
också underkastas någon slags »generaltariff», som innebure
ett faktiskt strafftullsystem, medan bundsförvanter och trogna
neutrala skulle komma i åtnjutande af normala tullsatser
eller rent af tullnedsättningar mot att behandla »fienden» på
samma sätt. Allt detta kunde åvägabringas utan någon —
alltid svårgenomförbar — formlig tullunion och alltså utan
enhetlig tulltaxa för hvardera af de två allierade grupperna,
helt enkelt på traktatvägen, men likväl dela åtminstone Europa
midt itu i två områden, som i allt väsentligt afstängde sig
från hvarandra.
Hvilken skada detta skulle göra hela världens ekonomi
och hur mycket det skulle fördröja Europas materiella
konvalescens, efter kriget, skall ej vidare behandlas här; ingen
tycks vara vidare mottaglig för dylika argument än så länge.
Däremot kan den rent påtagliga, praktiska dårskapen i hela
tankegången belysas i ett par ord. Systemet med
ursprungsbeteckning som underlag för tullbehandling hör nämligen till
de mest svårskötta af alla, emedan det i fredstid vanligen
är en lätt sak att ge en vara hemortsrätt i ett nytt land. De
många generaltulltariffer och likartade anordningar, som
förekommit under den senaste generationen, ha därför nästan
blott haft betydelse som påtryckningsmedel, utan att komma
till effektiv användning; typiskt är i detta hänseende
exempelvis, att den i amerikanska Payne-Aldrich-tariffen 1909
fastställda strafftullen för länder, som behandlade Förenta
staternas varor på olämpligt sätt, efter något öfvervägande
förblef ett outfördt hot. Tullkrig mellan större och mer
närliggande länder ha också i vår tid varit kortvariga; det
senaste mera betydelsefulla, nämligen det tysk-ryska 1893—94,
varade sålunda blott sju månader. Hvad åtgärden, genomförd
som en varaktig och normal anordning, skulle medföra, vore
därför antagligen mer än något annat att skapa en ofantlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
