Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Swedenborg i ny belysning. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£28 LITTERATUR
snille för det man är galen torde i väsentlig grad hafva påverkat
både samtidens och eftervärldens omdöme. Från kyrkligt håll
vände man sig äfvenledes tidigt mot hans lära, hvilken, som
domprosten Ekebom yttrade i Göteborgs konsistorium år 1768, ansågs
vara »full af de alldra o drägligaste er röres fundamentales, som stöta
öfwer ända själfwa fundamentum fidei et totius religionis Christiance,
och alltså icke blott är schismatisk utan i högsta måtto hceretisk,
i de allraömmåste delar sociniansk och således i alla måtto
för-kastelig.» En sammanfattande framställning af den afvisande
Sweden-borgskritiken gaf Fryxell i det fyrtiotredje bandet af sina Berättelser
ur svenska historien; detta arbete gör emellertid på läsaren ett
tämligen oangenämt intryck, främst på grund af den skolmästaraktiga
och något gnatiga tonen men äfven därför att författaren ej ens gjort
något försök att på allvar intränga i Swedenborgs tankevärld och
uppfatta dess historiska förutsättningar, hvilket allt emellertid icke
hindrar, att arbetet i fråga blifvit ganska mycket anlitadt, närmast
väl på grund af författarens allmänna popularitet och hans
lättillgängliga framställningsform.
Mot dessa gent emot Swedenborg kritiska arbeten kan man
emellertid utan svårighet sätta upp åtminstone tio gånger så många verk af
odeladt beundrande innehåll. Redan det förträffliga minnestal, som
Bergsrådet och Riddaren af Kongl. Nordstjerneorden Herr Samuel
Sandel den 7 oktober år 1772 på Stora Riddarhussalen inför Kongl.
Vetenskapsakademiens församlade ledamöter höll »till skyldig och
behagelig påminnelse af en för Dygd och Lärdom namnkunnig
Hedersman», nämligen framlidne herr Assessor Swedenborg, anger tonen
för en hel rad af erkännsamma biografier. Ännu mera odelad
beundran framlyser naturligen i de verk, som härröra från religiöst
öfvertygade anhängare af den Swedenborgska teosofien. Att blott
uppräkna dessa skulle här föra oss alldeles för långt; om dem gäller
evangeliets ord: de äro legio, förty de äro många. Men det måste,
som redan antydts, erkännas, att den som i vetenskapligt syfte söker
tränga fram till en klar och korrekt uppfattning af hvad
Swedenborg egentligen betydt i vetenskapens historia knappast har något att
hämta ur dessa arbeten. De verkliga, så att säga fackmässiga
swe-denborgianerna ha läst sin mästare på ett sätt som gör att deras verk
i de flesta fall utan vidare måste skjutas åt sidan af den
vetenskapliga kritiken, och de många andra, som sagt sig beundra och förstå
Swedenborg, ha i de allra flesta fall icke studerat hans arbeten i
första hand utan hämtat sin visdom ur mer eller mindre tillförlitliga
andrahandskällor. Det må här vara tillräckligt att anföra ett exempel.
Balzac koketterade som bekant gärna med att vara en öfvertygad
anhängare af den swedenborgska riktningen, och äfven i sin litterära
produktion anses han hafva visat sig starkt influerad af densamma. Som typiska
prof på denna hans litterära swedenborgianism pläga anföras
romanerna Séraphita och Louis Lambert, där allusionerna på
Swedenborgs religiösa och filosofiska teorier äro mycket talrika. Men den
moderna litteraturhistorien, som tyvärr ofta ser sig nödsakad att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
