Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Swedenborg i ny belysning. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 433
betydelse för bedömandet af hans verksamhet i dess helhet betraktad.
Det vore ett oförlåtligt misstag att tro sig blott med hjälp af den
moderna psykiatriens analyser kunna på ett allsidigt och
tillfredsställande sätt förklara alla de fenomen inom religionshistorien, som
återgå på mystiska och irrationella faktorer. Hvad Swedenborg var
och hvad han verkat kvarstår som ett faktum, alldeles bortsedt från
de resultat hvartill den psykiatriska forskningen kan komma; och
genom att, som redan flera gånger, senast för blott helt kort tid sedan
skett, sätta en eller annan från den nämnda vetenskapens terminologi
hämtad etikett på honom vinner man i själfva verket icke något
som helst kunskapsresultat af positivt värde. Därmed skall
emellertid icke vara sagdt, att man icke i föreliggande fall har att med
tacksamhet mottaga hvarje från psykiatriskt håll kommande uppslag,
som kan bidraga till frågans belysande. Det gäller blott att icke
öfverskatta dess betydelse.
Det för Swedenborgs egen verksamhet viktigaste resultatet af
krisperioden 1744—45 var att han, därvid enligt sin egen uppfattning
följande en direkt gudomlig maning, helt och hållet öfvergaf sitt
vetenskapliga skriftställeri för att i stället uteslutande sysselsätta sig
med författarskap i andliga ämnen. Det arbete, som markerar
öfvergången till denna hans nya litterära produktion, är den — för att
citera Atterboms uttryck — »ur den innerligaste förening af all
hans naturkunnighet och all hans spekulation födda, på en gång
platoniserande och christliga lärodikten De cultu et amore Dei».
Många Swedenborgsforskare ha i entusiastiska ordalag fäst
uppmärksamheten på den starka poetiska inspiration, som röjer sig i detta
verk, och hvar och en, som tagit närmare kännedom om detsamma,
har med eller mot sin vilja tvungits att instämma i deras omdöme.
Någon närmare undersökning af dess litterära förbindelser har
emellertid hittills icke förelegat. Här griper Lamms undersökning in på
ett sätt, som omedelbart kan betecknas som afgörande, i det att han
nämligen med en rad af slående paralleller uppvisar, att Swedenborg
såväl vid koncipierandet som vid utförandet af sitt verk stått under
inflytande af den mest storslagna skapelsedikt, som världslitteraturen
äger, nämligen Miltons Paradise Löst. Det har sitt intresse att
konstatera denna påverkan från Milton hos Swedenborg, särskildt af
den anledning, att den litteraturhistoriska forskningen under senare år
flera gånger framhållit hvilken viktig roll Milton spelat för den
svenska 1700-talslitteraturen. Swedenborg står i sin beundran för
Milton som en föregångare till exempelvis Kellgren och Lidner, i
hvilkas diktning den klassiska stilen och den utomordentliga
naturkänslan i Paradise Löst satt djupa spår. Swedenborg ägde dock
icke tillräckligt konkret och bildskapande fantasi för att kunna gifva
sina paradisskildringar lifvets och verklighetens färg. Äfven De cultu
et amore Dei, där han dock mer än någonstädes gifvit sin inspiration
fria tyglar, kommer af denna anledning att hos flertalet läsare
efterlämna intrycket af en tämligen torr och abstrakt allegori. Allt sedan
den stora krisens inbrott var det i främsta rummet det symboliskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
