Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Franska stämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 DAGENS FRÅGOR
franska ungdomen, blef han en af den existerande parlamentariska
regimens farligaste motståndare. Själf är han lothringare till börden,
och det har varit hans ständiga och oaflåtliga sträfvan att för sin
samtids ögon hålla upp revanchetanken; hans litterära verksamhet
rör sig äfvenledes till största delen kring de 1871 förlorade
provinsernas kulturproblem. Med ett visst skäl skulle man kunna tillägga
honom de ord, som en för öfrigt grundlös tradition från 1870 tillagt
kejsarinnan Eugenie: Geci est ma guerre!, ty visst är, att få om ens
någon bland det moderna Frankrikes ledande personligheter i så hög
grad som han bidragit till att i den yngre generationens sinnen
inplanta tanken på revanchekriget som en helig uppgift, hvars
öfver-gifvande för Frankrike skulle betyda ett bortkastande af det bästa
och högsta i landets historiska tradition, ett fegt kapitulerande inför
tidsströmningarna, ett brott mot det franska kulturidealet. Genom
sin starkt klerikala hållning har han därjämte ytterligare markerat
ovilja mot republikens allmänna politik, samtidigt med att han
användt alla tillfällen att reagera mot den åskådning som behärskat
och satt sin prägel på de senast förflutna decenniernas franska kultur.
Det krig, som nu i mer än ett år härjat stora delar af
Frankrike, utgör för honom förverkligandet af en länge närd förhoppning;
det är en seger för den franska nationalismens politiska sträfvan på
samma gång som en triumf för ordföranden i Ligue des patriotes —
Barres valdes efter Deroulédes bortgång till innehafvare af denna
befattning — och det är därför som man med stora förväntningar
går till studiet af det arbete, där han gifvit form åt sina tankar och
stämningar från det stora krigets första period.
Hela Barres’ arbete behärskas af en och samma grundstämning.
Det är från början till slut en hymn till kriget, lidandet och faran
med dess pröfvande och luttrande kraft, på samma gång som det är
en entusiastisk och förhoppningsfull hyllning till det nya Frankrike,
som då segern en gång är viss skall resa sig ur det gamlas
kullstör-tade ruiner. Direkta anfall på den republikanska regimen möter man
emellertid icke, då nämligen Barres liksom öfriga aktiva franska
politici gått in på att så länge kriget räcker bannlysa alla inre
tvistigheter. Detta hindrar honom dock icke att på flera ställen uttala
ytterst skarpa förkastelsedomar öfver den tid som gått — »les années
maudites», som han kallar den — och som enligt hans fasta tro är
dömd att aldrig mera komma åter. För honom är det ett stort
mysterium, hur ur den parlamentariska korruptionens och det
moraliska förfallets land kunnat framgå det nya Frankrike, som inför
krigets allvarsamma verklighet kunnat visa världen så storartade prof
på sammanhållning, energi och spänstighet. »Comment de ce cloaque
est donc sorti cette France si puré?» frågar han sig med en
blandning af öfverraskning och hänförelse. Lösningen finner han i drömmen
om Elsass-Lothringens återeröfring; för fransmännen har tanken på
att återvinna hvad som förlorades vid Sedan och hoppet om att en
gång utan bittra känslor och utan själfförebråelser kunna rikta blicken
mot Vogesernas blåa linje varit en källa till både moralisk och politisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
