Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Goethe och vi. Af Edv. Lehmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 EDV. LEHMANN
Goethe som en man från gamla dagar — Goethe som vår
egen tids man: det är det dubbla perspektiv, hvari han, mer
än någon annan af sin samtids män, kommer att stå, när man
vill kalla honom fram för erinringen.
Den äldre bilden är det icke svårt att få ögonen på, när man
betraktar Goethe som privatperson och lyssnar till hans privata
uttalanden. Vi behöfva icke resa ned till Weimar och granska
hans möbler och effekter för att se honom i det 18:e
århundradets stil, ehuru det också kan vara väl vardt att förvissa sig
om i hvilken grad det var stil — och just denna stil — öfver
hans präktiga hem. Han står som pritvatperson med hufvudet
i det nya och benen i det gamla, och detta i så bokstaflig
me-iiing, att han, tidigt bortlade stångpiskan, men behöll knäbyxorna
till det sista. Men i hans dagliga omgifningar, sådana som man
ännu kan se dem, märker man mindre af det nya hufvudet än
af de gamla traditionerna.
Detta kommer väl först och främst af alt Goethe icke var
någon vän af yttre förändringar. Världen, sådan den var, var
för honom en gifven sak. De yttre förhållandena voro det som
man hade att röra sig i; det inre lifvet kunde lika väl trifvas
i dem som i andra — hvarför då öda sin kraft och störa sin
utveckling genom att vilja spränga yttre former eller omstörta
bestående förhållanden? Det viktigaste för att kunna lefva
lifvet väl och det utan jämförelse viktigaste för själens
harmoniska utveckling är att lefva i tryggade och framför allt ordnade
förhållanden. Ett ordnadt samhälle, ett ordentligt hus, en
ordnad arbetsdag.
I denna sin syn på den yttre ställningen i världen var Goethe
god lutheran och anslöt sig trofast till den tysk-protestantiska
typ, som Luther skapat genom sitt personliga exempel. Ty
från sina första skrifter till sin sista lefnadsdag följde Luther
den grundregeln, att man skall vara alla tings tjänare, emedan
man — som kristen — är alla tings herre; och den store
uppviglaren praktiserade denna regel i form af den fogligaste
lojalitet mot allt hvad jordiskt herradöme och världsliga institutioner
heter, emedan de principiellt sedt äro oväsentliga, praktiskt sedt
det historiskt gifna, på Luthers fromma språk det af Gud insatta.
Man spårar under detta betraktelsesätt ofta allmogemannen
hos Luther; när Goethe kom till samma resultat, var det från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
