Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Goethe och vi. Af Edv. Lehmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHE OCH VI 463
motsatt utgångspunkt. Hans yttre hållning i allt sådant präglas
alltigenom af Frankfurtpatricierns borgerliga förnämhet och
bekvämlighet och dessutom af hans genomförda uppfostran i
rationalismens ordning och förståndighet, dess herravälde öfver
lifvet och dagen. Var Goethe i andligt hänseende landsman till
Luther, så var han å andra sidan kulturellt samtidig med
Leibnitz, filosofen, den allvetande vetenskapsmannen, statsmannen
och hofmännen — denne det intensiva arbetets man, hvars
grafskrift kunde stå öfver en myrstack med sin obevekliga maning
»När du förspiller en timme, är en del af ditt lif förspilld.»
Den morgontidige Goethe med sin väl indelade dag — före
frukosten i naturaliekabinettet, efter frukosten i regeringen, efter
middagen vid skrifbordet och aftonen anslagen till sällskapslif
— denne Goethe, som blef till redan vid tidpunkten för hans
regeringsanställning, står så fjärran som möjligt från de
romantiska poeternas svärmande nattlif och »göttliches Nichtsthun»
— man tanke blott på Hoffmann, som endast kunde skrifva om
natten och som blef så vild under sin fantastiska produktion,
att hans hustru måste vaka öfver honom för att förhindra, att
han i extasen gjorde sig själf något ondt. En sådan
sömn-gångarprodukt hade Werthers Leiden helt visst varit i Goethes
första stormande ungdom, men ined åren närmar han sig allt
mera sitt eget ideal: att vara herre öfver sin talang, så att han
på hvad tid som helst kunde sätta den i gång. Kanske var det
just det, som var olyckan! Att han kallar >Wilhelm Meister»
sin »Strickstrumpf», som han »stickade» på efter tid och
lägenhet, kan man finna sig i, när det gäller ett resonerande
prosaverk som detta; men — kanske är det hädiskt att klaga öfver,
att också »Faust» efter hand blef hans Strickstrumpf för hela
lifvet och därför blef så långskaftad som den blef. — Man må
emellertid i fråga om detta föga skaldemässiga i hans skaldelif
betänka, att han hade mycket annat att göra här i lifvet än att
dikta och att han själf på gamla dagar klagar öfver denna
splittring; vi höra det i hans ord till Eckermann: »Ich hatte mich
mehr an mein Métier halten sollen.» Med detta métier menade
han sin skaldeverksamhet.
Det gammaldags rationalistiska hos Goethe kommer dock
starkast fram i hans egenskap af statsman och hofman. Att
han i början afskydde Schiller för hans revolutionära diktning
är karakteristiskt för hans förhållande till det bestående — all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
