- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1915 /
469

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Goethe och vi. Af Edv. Lehmann

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GOETHE OCH VI 469

Han tillhörde genom sitt väsens art ett släkte och en tid,
oberörda af vår tids samhällsspörsmål; som tänkte och handlade
administrativt och tilläto intet att uppstå af sig själft i
samhället. Då tiden för den sociala nydaningen kom med
revolutionen och Napoleons-krigen, var Goethe icke lyhörd för dess
röster, jå vände med vilja sitt öra bort därifrån. Hans gåfvor
ligga åt ett annat håll; det är en annan form af mänsklighet,
han har skapat och skapat / oss, som ännu den dag i dag i
honom äga vår läromästare.

Ingenstädes får man i korthet bättre besked om denne
lifs-förnyande Goethe än i det bref, som Schiller sände honom den
23:e augusti 1794, kort efter det de på allvar gjort hvarandras
bekantskap. Länge hade det dröjt, innan den förnäme mannen
och upprorsmannen fått upp ögonen för hvarandra. Det skedde
under ett nattlångt samtal på försommaren 1794, inledningen
till den korta, men evigt oförgätliga vänskapen mellan
Tysklands två stora diktare.

Om samtalet veta vi, att det började vetenskapligt och slutade
filosofiskt; brefvet, som strax efter sommarresorna följde efter,
fick en personlig karaktär, men personlig i den högre stilen,
nämligen så, att Schiller företog sig att en gång på allvar och
fullt ut säga till Goethe själf, hvem Goethe var. Det står i detta
bref, hvad Schiller såg hos honom och huru han var att förstå,
För första gången fick Goethe veta detta af en annan man, för
första gången fick han veta det fullt — och samtidigt ha vi
andra fått klarhet däruti.

»Länge», skrifver Schiller, »har jag på något afstånd aktat på
Eder andes väg och med städse förnyad beundran märkt den
bana, som Ni utstakat för Eder själf. Ni söker det nödvändiga
i naturen, men Ni söker det på den svåraste vägen, för hvilken
hvarje ringare kraft väl skulle akta sig. Ni sammanfattar hela
naturen för att få ljus öfver det enskilda; i företeelsernas allhet
söker Ni nyckeln till individen. Från den enkla organisationen
stiger Ni steg för steg till allt mera invecklade, för att slutligen
uppbygga den mest invecklade af dem alla, människan,
genetiskt af hela naturens byggnadsmaterial. Därigenom att Ni
liksom danar henne efter naturens beläte, söker Ni att intränga
i hennes dolda teknik. En stor och i sanning heroisk idé, som
tillfyllest visar, huru Eder ande samlar sina föreställningars rika
helhet till en skön enhet.» — Hade Goethe varit grek, heter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1915/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free