Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Goethe och vi. Af Edv. Lehmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ser alltsammans för sina ögon på samma gång som det
genomtränges af idéns kraft. Det är det, som lyfter »Egmont» öfver
»Don Carlos», »Götz von Berlichingen» öfver »Wilhelm Tell»;
det är det, som lyfter »Faust» öfver all annan tysk diktning.
Schillers personer hör man, Goethes äro gestalter som man ser,
människor och tider och tankar som man upplefver.
Och därmed har också konsten gjorts ny, blifvit modern, blifvit
sådan som vi vilja att den skall vara och blifva till: komma
inifrån, naturligt; födas, icke tillverkas. Tankar, som komma
»wie freie Kinder Gottes», som Goethe själf sade, tankar som
bli till lefvande lif och synlig verklighet. Personlig konst; en
konst, som är som den människa, som skapat den. Född af
ett människohjärta, men af ett hjärta, som lagen är skrifven i.
Det är så han ville lära oss att skapa, så han vill att vi skola
lefva.
Och nu är han icke längre generationer bakom oss. Han är
före oss, långt före oss. Och vi sträfva efter ringa förmåga att
följa honom efter.
Öfversatt från författarens manuskript.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
