Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Nationalism och internationalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506 DAGENS FRÅGOR
bygga på föreställningen, att »det ekonomiska lifvets gestaltning ytterst
bestämmer hvad slags kulturblommor ett samhälle frambringar». Och
emot uppsatsens kraf på att vår samhällsorganisation, våra inre
politiska former, vår bildning, vår vetenskap, vårt näringslif skola vara
svenska lika väl som vår yttre politik — hvilket till yttermera visso
förklaras icke blott tillåta utan rent af kräfva tillgång till utländska
andliga inflytelser och utländska varor från alla de håll, där
värdefulla sådana stå att få — ställer herr Branting Tegnérs sats
All bildning står på ofri grund till slutet,
Blott barbari t t> ar en gång fosterländskt,
alldeles som om Tegnér därmed velat bestrida, att en nationell
bildning kunnat uppföras på en allmänt klassiskt-europeisk grund eller
velat påstå att, barbariet fortfarande vore det enda fosterländska. I
själfva verket är Tegnércitatet ett fulländadt uttryck för den
tankegång uppsatsen i Svensk Tidskift velat företräda; och man kan endast
beklaga, att red. Branting haft lika svårt att tyda Tegnérs mening
som att tyda meningen i dokumenten till krigets uppkomst.
Emellertid vore det som sagdt öfverflödigt att uppehålla sig vid
dylika föga genomtänkta utläggningar, om icke angreppet på den
»nationalism», som angriparen funnit Svensk Tidskrift företräda, gåfve
anledning att fästa uppmärksamheten vid beskaffenheten af den
politiska åskådning, redaktör Hjalmar Branting själf i praktiken
företräder. Både nationella och allmänt kulturella värden finnas
otvifvelaktigt, och det vore en oberättigad själfbegränsning att anse allt
hvad svenska folket andligen och lekamligen behöfver gifva och
mottaga kunna tillgodoses inom våra egna gränser, såsom just framhålles
i den senast berörda uppsatsen i Sveiask Tidskrifts förra häfte. En
man som varit »nationalist» mer än de flesta, nämligen den tyske
nationalekonomen och fantasten Friedrich List, drog sig icke heller
att sätta som motto för sitt magnum opus: et la patrie et Thumanité.
Ett försummande af de nationella krafven kan af intet ursäktas; men
det hindrar icke, att äfven omsorger om allmänt mänskliga och
kulturella kraf ha sitt berättigande och att en hel del af dessa för
närvarande är i fara. Med den frånvaro af andlig jämvikt, som
utmärker det nuvarande Europa, saknas alldeles för mycket det lugna
bedömandet af hvad den moderna kulturens folk för sin gemensamma
framtid behöfva; och den som kunde tillgodose dylika uppgifter i
anda och sanning, hade gjort ett godt verk. Det kan endast ske med
fast stöd i en nationell kultur och med hjälp af starka staters starka
statsmakt; men detta ändrar intet i det förhållandet, att Europas
gemensamma kultur för närvarande kräfver all omvårdnad den kan få
och mer därtill.
Men tanken, att red. Branting skulle fullgöra en dylik uppgift, är
så långt ifrån verkligheten, att det kännes plågsamt att behöfva säga
det. Saken är sannerligen icke slut med, att han visat sig onationell
i en grad som ingen ens befarat; han har lyckats med konststycket
att samtidigt visa sig omfernationell på det mest ofattbara sätt; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
