Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Nationalism och internationalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 507
han har verkligen i denna föga afundsvärda form förebragt ett
negativt bevis för satsen att nationalism och internationalism stödja och
betinga hvarandra. Hans motto är ej nationalisten Friedrich Lists
Et la patrie et Thumanité, utan det omvända: Ni la patrie ni
1’huma-nité, hvarken fosterlandet eller mänskligheten — utan ententen. Red.
Branting, hans tidning och hans tidskrift bära dagligen och
stundligen nytt bränsle till nationalhatets, som man skulle tycka, redan
tillräckligt högt flammande bål; senast det här berörda hälftet af
Tiden upptog bland sina fem artiklar, vid sidan af red. Brantings
egen, två i allt väsentligt mot Tyskland riktade uppsatser af de två
socialdemokratiska skribenter, som gjort denna uppgift till sin
specialitet. Af känsla för den europeiska kulturens enhet finnas i
Social-Demokraten och Tiden mycket få spår, men desto mer af hat och
raseri mot en af denna kulturs hufvudhärdar. Man torde också få
svårt att i mängden af red. Brantings domar öfver världshändelserna
under tiden efter hans utländska resa finna en enda, där han icke
tager ententens politik i försvar mot dess fiender och riktar, som regel
alldeles obehärskade, angrepp mot dessa fiender. Mest slående är väl
från socialdemokratisk synpunkt afstraffningen af Greklands monark,
emedan denne lyckats hindra sitt folk att störta sig i krig — på
ententens sida, samtidigt med kampanjen i ord och bild icke blott
mot våra egna s. k. aktivister utan äfven mot Bulgarien, som begått
det oförlåtliga felet att kasta sig i samma krig — på motsidan. Från
denna synpunkt med skäl kunde red. Brantings nye bundsförvant,
herr Z. Höglund, skrifva i Stormklockan (den 2 oktober): »Mellan den
uppfattning Branting företräder och den som den tyska
socialdemokratin företräder finnes, teoretiskt sedt, ingen skillnad. De äro lika
goda socialpatrioter, blott att den ene håller med Tyskland, den
andre med Frankrike-England.» En i s. k. borgerliga fördomar höljd
läsare skulle visserligen se en skillnad däri, att den förre håller med
sitt land, den senare med främmande länder; men att ståndpunkten,
frånsedt denna för det upplysta förståndet betydelselösa detalj, är
identiskt densamma, har herr Höglund fullkomligt rätt i.
Det kunde vara frestande att i red. Brantings andliga utveckling
under kriget se en symbol för socialismens oförmåga att i en stor
omhvälfning sådan som den nuvarande vare sig hålla uppe sina gamla
idéer eller finna några nya i stället. Men herr Branting är ingen »typ»,
utan en individualitet för sig själf; och det är enbart bittert att
be-behöfva konstatera den senaste fasen i hans utveckling. Trots all
meningsskiljaktighet icke blott i fråga om många af hans syften utan
äfven om det moraliskt berättigade i många af de medel han valt
för dessa syften har han dock hittills af omdömesgilla i alla lägen
betraktats icke blott som en af våra största politiska begåfningar utan
äfven såsom en i vissa afgörande ögonblick ansvarsmedveten svensk
man. Man måste hoppas, att han, när den senaste resans
erfarenheter kommit något mer på afstånd, skall ånyo besinna hvar han är
hemma. Säkert är, att däraf göres behof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
