Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Adolf Hedin, utrikespolitiken och neutraliteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 509
Gustaf III:s regering». I den »omväxling af situationer», som Hedin
iakttager mellan vår världsdels sydöstra och nordvästra hörn, har nu
ett nytt skede inträdet: »vid Nordsjöns kust söker Ryssland en
ersättning för den länge eftersträfvade maritimt-militära utgångs- och
stödjepunkten vid det Egeiska hafvet.»
Hedin vill icke öppet uttala farhågan för att Rysslands väg till
hafvet skall gå öfver skandinavisk mark; förblir Ryssland en god och
trogen granne, menar han, så skaffar det sig på eget område en
hamn, hvarifrån dess förbindelser västerut äro obehindrade. Men
han döljer ej, att det finns omständigheter, som omöjliggöra en
mycket optimistisk syn på de skandinaviska folkens framtida ställning till
den mäktige grannen i öster. I främsta rummet då den
hänsynslösa förryskningspolitiken i Finland, som nyss börjat, när Hedin skref
sina artiklar. För Hedin var det uppenbart, att den ryska
våldshandlingen i Finland var just ett led i tsarväldets nya orientering
mot nordost. Ännu i mars 1898 ansåg sig Hedin i andra kammaren
(vid behandling af fästningsbyggnadsfrågan) böra afstyrka det
ifrågasatta fästningsbyggandet i norr, en åtgärd, »som nu mindre än
någonsin påkallas med hänsyn till en granne, hvilkens diplomatiska och
militära aktion i högre grad än under någon föregående period
oemotståndligt attraheras öster ut». Ett och ett halft år senare fann
han ingen tröstegrund i denna Rysslands sträfvan mot yttersta
Orienten. Han visste då, att denna mycket väl kunde förenas med ett
tryck mot nordost. 1883 hade han (i ett bref till Helsingfors Dagblad)
uttalat den förvissningen, att från Rysslands sida vore för oss intet
att frukta, »så länge liberalt-konstitutionella grundsatser sitta vid
styret i Helsingfors och hos kejsaren-storfursten i Petersburg». \7id
sekelskiftet kände han, att mycket var förändradt, och han hade
säkerligen klart för sig, att det då ej längre var Tysklands förhållande
till Danmark, som utgjorde »vår förnämsta politiska barometer», såsom
han uttryckte sig 1883.
Den för ögonblicket farligaste följden för oss af Rysslands nya
orientering såg emellertid Hedin i den återverkan, som den enligt
hans mening måste utöfva på Tyskland, vår stormaktsgranne i söder.
En rysk maktutveckling i nordost skulle enligt hans förmenande
skärpa de båda stora rivalernas intressekamp. De små stater, som lefva
såsom de täflandes trogna ärliga grannar, skulle därigenom råka i en
fara, »soin kan bli en dödsfara». En jättekamp mellan Tj^skland och
Ryssland kan få den utgången, att en uppgörelse kommer till stånd
på tredje mans (i detta fall vår) bekostnad; sådan är »stormakternas
politiska moral i nutiden», att en dylik utgång ej skulle öfverraska.
Att vänta hjälp från någon annan stormakt vore dåraktigt, allra mest
från England, den stat, om hvilken Hedin i ett annat sammanhang
yttrat, att den »till rätt upphöjt just förnekelsen af rätten». Vi måste
lita på oss själfva; det vill enligt Hedins mening säga, att de
skandinaviska staterna måste sluta sig samman i ett väpnadt
neutralitets-iörbund, om de vilja hoppas på att kunna hålla sig utanför en tysk-
36. Svensk Tidskrift 1915.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
