Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Balkanpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514 DAGENS FRÅGOR
gariens korta men händelserika historia. Han slöt den första
Bukarest-freden med Serbien 1886, och under den stormiga hösten samma
år var han finansminister i Radoslavovs ministär, hvilken då som
nu, fastän i andra former, måste bjuda ryssarne spetsen. Gesjov
återvände dock till ryssvännerna, som han från början tillhört, och
efter Stambolovs fall 1894 finner man honom i den regering, som
verkställde försoningen med Ryssland. Längre fram var han
Bulgariens agent i Konstantinopel, och de till makten nyss komna
ung-turkarnes symboliska försummelse att inbjuda denne det formellt
»halfsuveräna» landets representant till en diplomatmiddag blef en af
de yttre anledningarna till Bulgariens själfständighetsproklamation år
1908. Från mars 1911 till maj 1913 ledde han slutligen som
premier-och utrikesminister sitt lands politik, och ingen har alltså bättre
förutsättningar än han att ge besked om Bulgariens andel i 1912 års
Balkankoalition. Från denna, framför allt från dess blodiga
upplösning, har den senaste fasen af världskriget sin direkta upprinnelse,
och därför har dess historia en betydelse, som vida sträcker sig öfver
Balkanhalfön gränser.
Intill 1912 enligt egen försäkran »le plus grand pacifiste en
Bul-garie», blef Gesjov ändå detta år en af det stora Balkankrigets
upphofsman. Såsom motiv till den hastiga omvändelsen anger han den
på en gång aggressiva och anarkiska regimen i det nya Turkiet •—
Macedoniens bulgarer befunnos icke ha vunnit på förändringen — och
framför allt Italiens fredsbrott, som kunde framkalla vare sig ett
turkiskt preventivkrig mot grannarna eller en katastrof inom landet,
som skulle göra den turkiska arfsfrågan akut i hela dess vidd. Från
och med hösten 1911 togo alltså Balkanstaternas inbördes
förhandlingar, som redan förut inledts, starkare fart, för Bulgariens del
resulterande i förbundet med Serbien 13 mars och med Grekland 29 maj
1912. Man kan i boken finna tydlig bekräftelse på den ryska
diplomatins medverkan till koalitionen. I en skildring af i Sofia förda
förhandlingar kan ju dess energiske minister i Belgrad Hartwig ej framträda i
proportion till sin betydelse; men man ser tydligt Rysslands representant
i Sofia Nekljudov (numera rysk minister i Stockholm) jämte
militärattachén Romanovski ingripa i serbisk-bulgariska förhandlingarna, både
med förmaningar till ömsesidig moderation och med förbehåll för
Ryssland att, om man ej snart komme till slut, gå sina egna vägar,
hvari man utläste hotet om rysk öfverenskommelse med Turkiet.
Under detta tryck påskyndades afslutandet af fördraget. Dess
bestämmelser gåfvo Ryssland nära nog ställningen af protektor. Där
stipulerades uttryckligen, att en kopia af det eljest hemliga fördraget
skulle meddelas den kejserliga regeringen, Rysslands mening skulle
inhämtas i fråga om eventuella vidare åtgärder mot Turkiet, och i
tsarens hand lades skiljedomaruppdraget i händelse af tvist mellan
kontrahenterna om det väntade bytets fördelning. Under
förevändning af en hyllningsdeputation till tsaren under hans besök på Krim
våren 1912 invigdes den ryska regeringen i det skedda. Tsaren
berättas lifligt ha gillat detta och lofvat eventuellt bistånd både för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
