Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Balkanpolitik - En belgisk diplomat om Tyskland före kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516 DAGENS FRÅGOR
grammet. Medan Bulgarien med stöd i fördragets ordalydelse endast
ville medgifva det omtvistade områdets ställande under tsarens
skiljedom, fordrade Serbien först en revision af själfva allianstraktaten.
Gesjov är ingalunda blind för ytterligheten i Bulgariens dåvarande
ståndpunkt, han rådde gång efter annan till moderation och afgick
slutligen, då hans råd ej funno gehör, i maj 1913, sedan freden med
Turkiet ändtligen var sluten. Men han vill, med stöd af en serbisk
cirkulärdepesch som kommit till bulgarernas kännedom, göra gällande,
att Serbiens försök att i strid mot traktaten kapa åt sig delar af den
oomtvistade zonen gingo tillbaka ända till tiden strax före det första
Balkankrigets utbrott. Han vill vidare ur publicerade aktstycken
bevisa, att serber och greker under pågående krig mot turkarne
underhandlat inbördes och med Rumänien om förbund mot Bulgarien,
samt att de för att uttrötta detta dragit ut på fredsförhandlingarna
med Turkiet. Han beklagar och fördömer lifligt de bulgariska
truppernas angrepp på sina allierade i juni 1913, som inledde det andra
Balkankriget, men han söker med stöd af ett facsimile af den
serbiska krigsproklamationen uppvisa, att denna förelåg färdigtryckt redan
fore detta, utan den bulgariska ministärens vetskap gjorda öfvergrepp.
Gesjovs framställning utmynnar i en fast rörande vädjan till
ententemakterna att såsom de »små nationernas» förklarade
beskyddare skapa rättvisa äfven åt »la pauvre Bulgarie». Den politik han
ville följa är tydligtvis den, som genom deras pression på Serbien
skulle förmå detta till frivilliga landafträdelser åt Bulgarien. I
öfverensstämmelse därmed var han också en af de oppositionsledare, som
i sista ögonblicket sökte afhålla den bulgariska regeringen från att
definitivt kasta sig i Tysklands armar. Men Koburgaren-Orléans^en
på Bulgariens tron och Radoslavov, Gesjovs kollega från forna
kristider, hade oåterkalleligen valt sin skarpare och djärfvare uppdragna
linje. Icke heller de ha dock försummat att använda ententepressionen
på Serbien; men med oneklig skicklighet ha de nöjt sig att Skrufva
så långt som möjligt utan att själfva binda sig, tills det lämpliga
ögonblicket kom för det äfventyrliga steget. Serbiens påtvungna
offervillighet har ändå gjort sin nytta; dels har den gjort Bulgarien dyrare
för centralmakterna, dels i viss mån komprometterat både det själft
och ententen, dels, väl öfver förväntan, slutligen i Grekland befunnits
användbar som bevis — att serberna själfva brutit sitt förbund med
Grekland och alltså ej ha rätt att kräfva dess hjälp!
För två år sedan var det serberna, som mot sin allierade
tillämpade den farliga folkrättsläran: rebus sic stantibus pacta sunt
ser-vanda — fördrags giltighet blott under oförändrade förutsättningar.
Nu få de, då det för dem gäller lifvet, från en annan förbundsbröder
det kyliga svaret på sitt nödrop: casus foederis föreligger icke. Sådan
är folkrätten och politiken — naturligtvis endast på Balkan!
I ett föregående häfte har uppmärksamheten
fästats å den utomordentligt intressanta
samling af belgiska diplomatrapporter från årtiondet 1905—1914, som
En belgisk diplomat om
Tyskland före kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
