Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - En belgisk diplomat om Tyskland före kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyska regeringen på grundval af fynd i Bryssel låtit offentliggöra.
Ungefär samtidigt har en af de belgiska diplomater, hvilkas depescher
ingå i nämnda samling, förre belgiske ministern i Berlin baron Beyens,
i bokform utgifvit sina intryck från sin Berlintid — L’Allemagne
avant la guerre. Les causes et les responsabilités.
(Bruxelles & Paris, G. van Oest et C:ie, 1915.) Boken är skrifven före de
nämnda aktstyckenas utgifvande — efterskriften är daterad i juni i
år — och en jämförelse med de aftryckta Beyens’ska depescherna
låter i vissa punkter bokens uttalanden afgjordt falla inom kategorien
vaticinia post eventum.
Baron Beyens tillhör utan tvifvel sitt lands mest erfarna och
rutinerade diplomater. Efter att under en följd af år ha varit
Kiderlen-Wächters kollega i Bukarest efterträdde han på våren 1912 baron
Greindl på den viktiga posten i Berlin och hade sålunda tillfälle att
under ett par år följa det storpolitiska spelet från Berlins horisont
— förvisso ingen alltför lång tid, när det gäller så komplicerade
problem, som det Tyska rikets utrikespolitik erbjudit under och efter den
andra Balkankrisen. I företalet till boken säger författaren sin
angelägnaste omsorg ha varit att förblifva opartisk. Att en belgare —
och därtill med glödande patriotism och med franska släkttraditioner
— under nuvarande förhållanden endast ofullkomligt lyckats
förverkliga ett dylikt uppsåt, är lätt att förstå och svårt att klandra. Och
förbehållslöst skall medges, att den belgiske diplomaten i själfva
framställningssättet framgångsrikt sträfvat att undvika den
måttlöshet, som präglar så godt som all krigslitteratur, äfven den som leder
sitt ursprung från frejdade och finskurna pennor.
Mellan den uppfattning af den tyska politiken före kriget, som
framträder i Greindls depescher och den, som genomgår Beyens’ bok,
ligger ett svalg befäst. Den förre, i England nu lättförklarligt men
orättvist affärdad såsom »progerman», bedömer med omisskännlig
sympati det Tyska riket och dess politik, men har mycket svala känslor
för den fredspolitik, som tagit mandom genom konung Edvard VII.
I Beyens’ skildring åter finner man i hufvuddragen den uppfattning af
den tyska statskonstens syften och medel, som inom ententens
politiska publicistik är traditionell. Det hvilar dessutom, alldeles
frånsedt ståndpunkten, öfver densamma icke blott den patriotiska
indignation, som i förhållandena har sin naturliga förklaring och förtjänar
obetingad respekt, utan också något af den syrliga förargelse, som
ligger rätt nära till hands för en mindre stats representant, som funnit
sitt lands och kanske icke minst sin egen värdighet otillräckligt
beaktad. Såsom historisk källa för kännedomen om Tyskland före kriget
har tvifvelsutan bokens värde afsevärdt minskats genom affattningstiden:
man har alltför ofta den känslan, att författaren uppställt sina
politiska ekvationer med utgångspunkt i händelsernas facitbok.
Grundtanken i det Beyens’ska arbetet låter i korthet sammanfatta
sig så: stormaktskriget är ett af Tyskland afsiktligt framkalladt
preventivkrig. Skulden för detsamma drabbar i främsta rummet
kejsar Wilhelm personligen. Ursprungligen både till sin läggning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
