Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Försvarsåtgärder i handelskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 573
som öfvervakar, att endast tillåtna varor få utföras ur landet». I
öfver-enstämmelse härmed måste man uttala förhoppningen, att dessa
myndigheter visa större försiktighet än vanligt vid beviljande af förmåner
åt den suspekta rysk-engelska Stockholmscentralen och att äfven
statens järnvägar, utan hänsyn till andra än rent svenska intressen,
dirigera godset till de från järnvägssynpunkt lämpligaste
Östersjöham-narna eller gränsorterna.
Så betänklig transiteringsfrågan än i sig själf är, kan det icke nekas,
att sakens allvarligaste sida är faran, att den rysk-engelska centralen
skall komma att utvecklas till en förmedling af varor (eller engelska
licenser för varor), som skola importeras till Sverige, d. v. s. äro
afsedda för svensk förbrukning. Den engelske understatssekreteraren
för utrikesärenden lord Robert Cecils yttrande i underhuset den 2 nov.,
att engelsmännen »had had to lind some distribating agency in the
conntry itself, which would fix the exact proportion which each
con-signee should import» och att »they had managed that in Sweden»,
har aldrig blifvit förklaradt. Engelska beskickningens redan berörda
redogörelse för transitcentralens uppgifter (den 28 nov.) förklarar
emellertid i de mest förbindande ordalag, att denna agentur »ej har
något som helst med varor afsedda för svensk förbrukning att göra»,
och detta borde också i betraktande af agenturens kvalitet ha ansetts
gifvet på förhand. Men hvad som icke är kan bli, om icke tillräcklig
vaksamhet finnes; och här synes vara själfva sista förskansningen, där
försvaret mot handelsöfvervåldet till det yttersta skall föras.
Det är tyvärr ett faktum, att vi liksom alla andra neutrala länder
under det förflutna året ha måst och kanske äfven i framtiden måste
hålla till godo med betänkliga intrång på vår enligt all internationell
rätt och sedvänja obestridliga fria handel och näringsverksamhet.
Endast på sådana håll — de äro endast alltför många — där man
icke tänker svenskt utan antingen tyskt eller engelskt-franskt, försöker
man ge allmänheten föreställningen, att dylika uppenbara öfvergrepp
komma blott från ena hållet; i själfva verket komma de från båda
i en grad, som växlar endast efter vederbörande makts förmåga och
intresse af att sätta sig öfver sina internationella förpliktelser. I ett
dylikt betänkligt läge är det alldeles särskildt svårt för utomstående
att bilda sig en föreställning om lämpligheten eller olämpligheten af
en viss åtgärd; ty den innebär nästan alltid ett val mellan två onda
ting, af hvilka allmänheten som regel blott känner det ena och kanske
mindre. Det finns under sådana tider knappast annan råd än att
lita till dem som blifvit satta att vårda statens välfärd, ehuru man
därför ingalunda bör försumma att på allt upptänkligt sätt stärka
deras motståndskraft.
Förutsättningen för att statens myndigheter skola kunna fuliföra
sin svåra uppgift är emellertid, att alla direkta förbindelser mellan
svenska affärsmän och utländska myndigheter hindras. Våra egna
myndigheter böra i hvarje fall kunna öfverblicka, om en eftergift
är nödvändig i landets intresse, och må då i värsta fall göra den;
enskilda kunna omöjligt bedöma detta och komma då, i sitt rent
40. Svensk Tidskrift 1915.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
