Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Cenakelkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576 DAGENS FRÅGOR
ur en utmärkt artikel af Martin Koch i Tidskrift för det svenska
folkbildningsarbetet (årg. IV häft. 1) rörande Ungdomens nöjeslif.
»Men inom själfva föreningslifvet — hur gestalta sig nöjena där?
Det torde vara ganska likartadt hvilken förening det än gäller. Den stora
resursen att intressera ungdom, suga den till sig och hålla den kvar så länge
som möjligt är dans. Jag vill påstå i regel oskyldig, men med en stark
tendens åt erotik.
Hur stark tendensen kan vara, visar sig i åtskilliga ytterlighetsfall.
Jag minns en liten föreningslokal med mörka trappor och en mörk
bakgård. Där samlades minst en gång i veckan ett tjugotal ungdomar till möte
med dans. I trapporna och på bakgården^ bedrefs en öppen, oblyg erotik. Det
var därför många af dem gingo dit. Åtskilliga barn kommo till världen i
denna lilla krets under loppet af ett par år. Där förekom ingen sprit.
Jag minns en nattlig lustresa på en större förhyrd ångare. Under däck, i
hytter och salonger, härskade den folkliga Eros öfver ett trettiotal par, som
vid det svaga skenet från några sparsamma lampor höjde sig högt öfver alla
försiktiga hänsyn till de närvarande. En vidunderlig scen, full af kraft och
inte utan en mustig skönhet, rent estetiskt sedt. Men etiskt —.
Där förekom heller ingen sprit.
Jag vill emellertid stryka under, att detta är klara ytterlighetsfall, som dock
känneteckna tendensen.»
Att inflytandet från nykterhetslogerna — hvilkas sammanträden
och fester i många bygder är den enda form för sällskaps- och
nöjeslif, hvarpå orten kan bjuda stora lager af befolkningen — på
den personliga, sexuella moralen är värd all uppmärksamhet icke
blott från de närmast ansvariga inom ordnarna utan äfven från
utomstående, är visst och säkert.
Men äfven deras inverkan på tänkesätt och samhällsideal får icke
förbises. Såsom framgår af hvad ofvan sagts, kommer nämligen detta
att bära utländsk, närmast anglo-amerikansk prägel, något som
innebär icke blott att svenska tänkesätt och svenska karaktärsdrag så
småningom utplånas i allt vidare kretsar af vårt folk. Ty den
anglo-sachsiska kultur och samhällsuppfattning, hvilken här blir den
segrande, är icke samma som uppbars af den känsla af plikt och
ansvar för statens öden, hvilken gjorde engelsk öfverklass under många
släktled till ett föredöme för andra folk. Den kännetecknas tvärtom
af helt andra drag: af en ytterligt individualistisk egoism, af brist
på känsla för statens kraf, af sekteristisk ovilja mot oliktänkande. Och
häraf beror det, att nykterhetsordnarna blifvit härdar för en
egen-rättfärdighet, som är starkt i släkt med anglosachsisk skenhelighet
och för politiska sträfvanden som på äkta amerikanskt manér på
samma gång åberopa och tro på den allena saliggörande verkan af
statens ingripande på de mest ömtåliga och svårpåverkade områden,
men förneka individens enklaste skyldigheter mot denna samma stat.
Tillsammans med »det nästan onaturligt starka inflytandet» från »en
hel rad af inflytelserika främmande religiösa samfund, hvilka
antingen ha sin högsta ledning i England och Amerika eller därstädes
ha sin andliga hållpunkt och sina ideal och icke å svensk jord eller
i Sveriges och dess gamla kyrkas religiösa historia» (E. Linderholm,
Det svenska kyrkolifvets reorganisation, Upsala 1915) utgöra
sålunda nykterhetsordnarna en mäktig, främmande, för svensk anda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
