Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Cenakelkultur - Finland och den ryska demokratien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 577
ytterst farlig kulturström. F. d. baptistpastor Wickmans agitation,
uttalandena vid fribaptisternas konferens mot bärande af vapen,
skrifvelsen till regeringen från årets metodistkonferens — ledd af en
engelsktalande biskop — och den på nykterhetsorganisationer främst
stödda försvarsovilliga delen af liberalismen äro samtliga
betecknande utslag af dessa främmande inflytelser på vårt folk.
Allt detta är af alltför vital betydelse för vårt folks framtid
att kunna förbises och nedtigas, äfven om man har den starkaste
känsla för den sant svenska idealitet, som dock fått ett så mäktigt
uttryck äfven i den svenska nykterhetsrörelsen.
Frågan om Finlands framtidsöde kan komma att
lösas på världskrigets slagfält och äfven finsk
mark bli krigsskådeplats. Tänkbar är emellertid äfven den möjligheten,
att Finland direkt blir oberördt af krigshändelserna och att de
blifvande fredsunderhandlingarna ej alls eller åtminstone ej på något
verkligt afgörande sätt komma att syssla med det finska problemet. T så
fall blir det närmast och så godt som uteslutande med de ryska
statsmakterna, sådana dessa té sig efter freden, som Finlands folk då
liksom förut har att räkna vid sitt ödes framtida gestaltning.
En annan artikel i detta häfte har antydnings vis berört det förra
alternativets möjligheter. Här skola i största korthet det senares med
nödvändighet lika osäkra faktorer något skärskådas.
En klarsynt och praktisk finländsk man lär ha uttalat den paradoxen,
att så länge själfhärskardömet i stort sedt kvarstår med obruten
maktbefogenhet, så finnes åtminstone någon garanti mot alltför vidtgående
ingrepp i Finlands nationella lif; aflöstes däremot själf härskaren
såsom normgifvande för rysk rikspolitik af riksduman och dess
»parlamentariska» partier, då vore allt hopp ute och förryskningspolitiken
skulle då, om än måhända mjukare i formen, likväl faktiskt bli
farligare för Finland än hittills. Detta skarpt tillspetsade omdöme borde
ge anledning till eftertanke hos dem, som af den allena saliggörande
demokratien, denna gång i dess ryska framtidsformer, vänta rättvisa
och lycka äfven för Finlands hårdt profvade folk. En svensk
paradoxens mästare kallade en gång själfhärskarmaktens ständiga
föränderlighet det enda oföränderliga i ryskt statslif, och den historiska
sanning, som ligger bakom denna ordlek, förtjänar beaktande som
bevis på, huru gungande marken är österut och huru osäkra de
förhoppningar måste anses vara, som byggas på ryska statsmakters
förmodade politiska handlingssätt i framtiden.
Af Finlands politiska partier har ett, det socialdemokratiska, fordom
fästat dessa förhoppningar vid de ryska, inbördes hopplöst oeniga
meningsfrändegruppernas förmåga att till sist, under gynnsamma
konjunkturer, genomföra den sociala revolutionen. Den sangviniska
illusionen torde nu vara på väg att förflyktigas. Man har
småningom kommit till erfarenhet om att ryska socialister och närstående
meningsfränder säkerligen ej inom nu öfverskådlig framtid kunna
åstadkomma annat än kaotisk oreda. En period i Rysslands historia,
Finland oeh den
ryska demokratien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
