Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Svensk filosofi bedömd af norsk vetenskapsman. Af Harry Meurling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
04 LITTERATUR
vi sålunda, direkt åtminstone, endast känna, hvad vårt medvetande
sammanfogat, men icke verklighetens egen struktur.
Typiskt för rationalismen är det ontologiska beviset för Guds
existens. Vi ha i ett begrepp om fullkomlighet sammanfört en
mångfald bestämningar, bl. a. existens. Genom att klargöra detta begrepp
och därvid urskilja bestämningen existens, menar sig rationalismen
ha icke blott angifvit, hvad vi mena med Gud, utan ock infogat ett
nytt led i tingens värld.
Mot denna begreppsrealism riktar Kant en afgörande kritik. Men
Kant själf är icke fri från den. Så tror han sig genom en
undersökning af begreppet kunskap kunna finna de nödvändiga formerna
för den gifna verkligheten. Än mer framträdande blir hans
återfall i den gamla begreppsskolastiken, när han genom en analys af
vårt begrepp om förpliktelse sluter till en öfvervärldslig vilja såsom
absolut sedelag.
Den svenska filosofien har hittills varit öfvervägande rationalistisk.
Så den Boströmska filosofien.
Genom ett fördjupadt studium af Kant, Fichte, Hegel har
emellertid en riktning inom svensk filosofi kommit att slå in på delvis nya
banor. Den har å ena sidan tack vare en grundlig begreppsanalys
vunnit en klar och genomträngande inblick i rationalismens
grundmisstag — dess begreppsrealism — och å andra sidan energiskt
opponerat mot empirismens abstrakta syn på den gifna verkligheten,
hvarigenom vissa sidor af densamma bortelimineras. Det är sålunda
icke längre fråga om att genom begreppsundersökningen besvara
sådana spörsmål som: hvad är tillvarons väsen, dess yttersta grund,
dess inre mening.
Härmed är i korthet denna riktnings ställning till rationalism och
empirism angifven. Detta för att belysa en framställning af svensk
filosofi, som nyligen publicerats i en norsk tidskrift.
I senaste häftet af Edda, nordisk tidskrift för
litteraturforskning, har professor Anathon Aall i Kristiania påbörjat en artikelserie
om Filosofien i Norden. Den första artikeln behandlar svensk
filosofi.
För hvar och en som i likhet med Aall menar, att »filosofien har
alene förtjent sit navn der, som den — — — anbefaller sig ved en
logik, som icke kjenner någon geografiske grsenser», måste hvarje
försök till att internationalisera den vetenskapliga diskussionen vara
synnerligen välkommet. Men skall ett dylikt syfte kunna vinnas, fordras
först och främst, att den refererande framställningen är vederhäftig
och att den kritiska granskningen är fördomsfri.
Nu måste emellertid genast sägas, att prof. Aall vid lösandet af en
så grannlaga och fordrande uppgift som att karakterisera ett helt
lands filosofiska produktion nonchalerat dessa elementära
förutsättningar. Hans redogörelse för svenska filosofers ståndpunkt röjer en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
