Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - »Preussen i England»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intryck af de himmelsvidt olika synpunkter, från hvilka engelsmän i
motsats till andra folk vant sig att se statens fundamentala
existensproblem. Och orden äro nedskrifna senast oktober 1914 — fjorton
månader skulle åtgå innan nationens ansvarige statsmän erkänt den
enkla sanning, som främst lord Roberts förkunnat under hån och
klander t. o. m. från krigsministern i den liberala regeringen, nämligen
att Englands folk måste vara beredt att bära samma börda som andra.
Englands flotta jämte allierade stormakters värnpliktsarméer, Belgiens
och Serbiens stora insatser ej att förglömma, gaf emellertid England
fortfarande rådrum. Först sedan under de sista dagarna år 1915,
när ej blott Belgien utan äfven Serbien utplånats från krigskartan,
nalkades Englands regering det afgörande beslutet.
Den materiella utgångspunkten var det »National Register», som i
början af juli 1914 beslöts af parlamentet under högst karakteristiska
debatter (de viktigaste den 5, 7 och 8 juli.) Denna åtgärd var i sin
tur närmast framkallad af nödvändigheten att få bukt med de stora
svårigheterna att erhålla nog talrika arbetskrafter till de för krigets
behof nödvändiga industrierna — och att få ordning på det stora
själfsvåld, som på många håll rådde bland arbetarne. För detta
senare ändamål antogs under debatter sista veckan af juni the
Munitions act, som ställde en stor del af landets industri direkt under
regeringens ledning. Det förra ändamålet åter skulle fyllas genom
den själfdeklaration (se Sv. Tidskr. 1915 sid. 592) som under andra
veckan i augusti afgafs af hvarje man och kvinna mellan 15 och 65
års ålder, undantagandes allenast härens och flottans manskap och —
irländarne, som ministären i öfverensstämmelse med sina
parlamentariska lifsbetingelser icke vågar sig på. Under debatterna beskrefs
blotta skyldigheten att anmäla adressförändring som preusseri af värsta
slag. Betänkligare än dylika fraser var emellertid vederbörande
ministrars kyska fasa inför förmodanden om att nationalregistret
kunde bli något verktyg för värnpliktens införande.
En afgörande roll kom registret emellertid att spela när det gällde
att bedöma huruvida Englands vapendugliga män följt fosterlandets
kallelse i sådan omfattning att lagbestämdt värnpliktstvång kunde
undvikas. Svensk Tidskrifts förra årgång afslutas med en redogörelse
för hela den stora värfningskampanj, som under lord Derbys ledning
igångsattes som »frivillighetens» sista pröfvofrist. Där skildras dess
öden fram till november månads slut; och den sista där omtalade
episoden var ett tecken på opinionens omsvängning till en mera
ansvarsfull uppfattning — den värnpliktsvänlige arbetarekandidaten
Stantons val med stor majoritet i Merthyr den 27 november i strid
mot partiets officielle kandidat, värnpliktsmotståndaren Winstone —
under det att från den officiella partipolitiken värnpliktsprincipen
alltjämt på det ifrigaste bekämpades.
I Frankrike behandlades, som antyddes i sista raden på föregående
årgångs sista sida, den 30 november i deputeradekammaren lagen om
inkallande af 1917 års klass, 17- och 18-åringarna, hvilka M. Briand
förklarade skulle öfvas under sex à åtta månader, innan de sändes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
