Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Höjd öfver vimlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämnat riklig tillgång till befängda argument och sålunda sörjt för
att han ej skulle behöfva vara ensidig i sin kritik. Under försvaret
för sitt land anför han med den uppriktigaste tillfredsställelse massor
af tyska uttalanden, erkännsamma för motståndaren, ridderliga,
varmhjärtade; man saknar blott någon fransk motsvarighet härtill.
Rollands tillfredsställelse därvid, det erkänner han såsom något naturligt,
sammanhänger nämligen med hoppet att dessa yttringar af sympati
för Frankrike skola inverka på Tysklands regering. Att socialisterna
ej häfdade freden till hvarje pris fyller honom med harm — blott
Liebknecht har »rentvått sin ära». Nästan lika bitter är han mot
de italienska socialisternas fredliga hållning. De preussiska
ministrarna begagna tyska socialister, anser han, »såsom hemliga agenter
för att förleda det italienska folket». Han tillägger strax efteråt,
balanserande mellan hänförelse och skepsis, att dock blott få motstå
den krigiska opinionsstormen och att »så stark är cyklonen, som
rycker med sig alla, så svaga äro människorna som den möter på
sin väg — och jag som de andra». Den franska enigheten står för
honom såsom en borgen för den rättvisa saken, och de tyska
sympatibevis för honom personligen och för fransk kultur, hvaraf han åter
och åter anför många gripande och upphöjda prof, betraktas såsom
ett säkert indicium på Tysklands brott. Att flertalet stormän på det
andliga området i Tyskland förenat sig om en försvarsadress är för
Rolland brottet öfver alla brott. Dit återkommer han jämt. Detta
kallar han en »intellektuell militarisation», som är olidlig. Skulle ett
sådant sinnelag triumfera ville han hellre lämna Europa och skulle
få afsmak för lifvet. I ett bref till sina anklagare, skrifvet på
begäran från en stor parisisk tidning, men undertryckt i Frankrike,
uppmanar han till strid för att befria motståndarna, »liksom
revolutionens soldater». I en sådan fras, likasom i den ytliga panegyriken
över »l’immense et mystérieuse Russie», snuddar Rolland onekligen
vid det banala.
Djupast når han kanske, när han afslöjar den enskildes vanmakt
och bildningens oförmåga att förädla. Inom eliten i varje land finnes
icke en, som ej förkunnar sin sak som Guds, frihetens och
framåtskridandets, »och jag förkunnar det också». Hvarför offentliggöra
dessa sidor? har man frågat Rolland. Hvad tjänar det till att när
kriget är i gång, väcka medlidande med motståndarna, med risk att
dämpa de stridandes eld? Rolland svarar: emedan det är sanning
och emedan denna sanning rättfärdigar vår dom mot Tysklands
ledare och mot dess politik. Motiveringen är, som man torde märka,
dubbel. Måhända är medlidandet mera en tysk än en fransk
egenskap. Ännu åtminstone ser man i Frankrike knappt någon
motsvarighet till den »Feindesliebe», hvarom, enligt Rolland, bref t. o. m.
från de tyska skyttegrafvarna bära vittne. Men om slutsatsen däraf
blir den af Rolland dragna, får väl hvar och en själf betänka.
I politiskt afseende gör Rolland blott en invändning mot sina
landsmän. Ej mot eröfringskriget för Elsass-Lothringens lösslitande,
ej heller mot befrielsen af folket mot dess egen vilja. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
