Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Guldet i teori och praktik. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyldig att köpa guld efter utmyntningspriset 2,480 kronor (med
ett betydelselöst afdrag) per kilogram, när banken efter allt att
döma kan få så mycket guld den behagar 200 à 300 kronor
billigare per kg. Den svenska valutan är »apprecierad», d. v. s.
värd mer än det guld den nominellt lyder på; och om vi då
verkligen skulle behöfva mer guld än vi redan ha, kunna vi
få det på bättre villkor än efter utmyntningspriset. Det
argument, som förekommit i den sparsamma offentliga diskussionen
om frågan, nämligen att det hela är en fråga om Riksbankens
vinst, är alldeles felaktigt, såsom framgår af det föregående;
men i den mån det är riktigt, sammanfaller Riksbankens vinst
i detta fall med landets. Det är Sverige, som genom förut
gällande bestämmelser kunnat tvingas att betala utlandet mer for
dess guld än guldet var vardt. Som bekant kan man också
köpa guld för dyrt.
Härmed skall ej vara sagdt, att saken är alldeles utan
betänkligheter. Tack vare mänsklighetens, framför allt de krigförande
ländernas, sätt att sköta sin hushållning måste det sägas vara
omöjligt att ordna penningväsendet för närvarande på något sätt,
som är alldeles fritt från invändningar. Det nu genomförda
systemet, att ålägga Riksbanken inlösande af sedlarna med guld
men däremot ej inlösande af guld med sedlar, har obestridligen
i den ena riktningen beröfvat vår valuta dess sammanhang med
myntfotens underlag, guldet; och den makt öfver valutan, som
härigenom gifvits Riksbanken, har kunnat väcka betänkligheter,
som icke, tagna för sig, äro orimliga. Men väl måste man säga,
att de personer, som utan invändning under nära halftannat år
funnit sig i Riksbankens makt öfver valutan i motsatt riktning,
nämligen genom sedlarnas oinlöslighet, ställa all förnuftig
tankegång på hufvudet, om de nu opponera sig. Sedlarnas
oinlöslighet gaf Riksbanken makt att minska valutans värde under
guldvärdet, d. v. s. att höja prisnivån och försämra
växelkurserna hur mycket som helst; guldets oinlöslighet — om uttrycket
må tillåtas — ger banken däremot alls ingen dylik makt men
däremot den motsatta att höja valutans värde öfver guldvärdet,
d. v. s. att sänka prisnivån (i förhållande till hvad den där
förutan skulle vara) och förbättra växelkurserna. Hvilketdera
som medför de större betänkligheterna af dessa två möjligheter
är utan vidare gifvet, emedan frestelsen till missbruk är
ojämförligt större i förra fallet än i det senare; men i det nuvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
