Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Nyare historiska publikationer. Af Carl Hallendorff - Lydia Wahlström: Svenskar I (Hans Järta, Benjamin Höjer) - H. Wachtmeister: Anteckningar och bref från Carl Johans-tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef då ej så hedradt, som det borde, eftervärlden vet erkänna det
bättre. Den handlingskraftiga anda, som besjälade honom, gjorde sig
gällande, äfven sedan hans direkta inflytande stäcktes. Med vemod
konstatera vi, att när flottans tjänster härnäst allvarligen kräfdes,
under 1808—09 års krig, satt Nordenskjöld som afskedad på sitt Fårebo
och fick nöja sig med att åt jordbruket ägna den brinnande
arbetslust, hvaraf hans gamla kära vapen just då haft så särdeles stort
behof.
Bland 1809 års män intager af ålder Hans Järta en rangplats; det
kan väl rent af sägas, att han är nästan den ende af hela denna en
gång så till skyarna höjda grupp, som i allt väsentligt bestått äfven
inför en senare tids rätt omilda kritik. En Järtabiografi hör till
sista årets historiska förvärf, den är författad af dr Lydia
Wahlström och ingår i ett större af dr W. utgifvet arbete, Svenskar, hvars
första del jämte J. äfven tecknar Benjamin Höijer (I, Sthlm 1915,
P. A. Norstedt & Söner, kr. 3,50). Som det i ett öfvervägande
politisk-historiskt arbete måste vara, upptager Järta hufvudparten af
framställningen. Biografin, populärt hållen men grundad på
omfattande studier, fyller utan fråga ett tomrum och lämnar en god
ledning såväl i fråga om Järtas lefnadsöden i öfrigt som särskildt
beträffande hans politiska inflytande vid viktigare tillfällen. Utom åt
händelserna 1809 ägnar förf. i synnerhet utförlig uppmärksamhet åt
hans verksamhet som landshöfding i Falun, då kanske mer än
någonsin hans administrativa talanger kommo till sin rätt, samt åt hans
ställning i Upsala som konservatismens höfding. — I detta
sammanhang tillåter jag mig en personlig utvikning. Den aktade författaren
N. Erdmann skrifver i Nya Dagligt Allehanda, replikerande till en af
mig i Svenska Dagbladet införd recension: »Prof. Hallendorff slutar
sin recension med följande fras: ’Som en äkta slösare med sina
gåfvor bör han (Järta) för en slösaktigt anlagd nation snarare räknas
som ett varnande än som ett manande exempel’. När allt kommer
omkring, skulle det ej skada, trots Hallendoffs betänksamhet, om vi
hade flera dylika exempel, alla i Järtas stil, men helst mera som
manande än varnande». Jag har ingen tvekan att instämma i denna
önskan, dock med förbehållet, att ett manande exempel kräfver
förmåga äfven af ihängande pliktuppfyllelse och själföfvervinnelse i det
helas intresse. Järtas ögonskenliga brister, särskildt i sistnämnda
hänseende, göra honom efter mitt sätt att se vida mindre efterdömlig,
än vi af hans briljanta gåfvor haft rätt att vänta, för att icke säga
att fordra.
Till Järtas medbröder från 1809 sedermera justitiekanslern och
excellensen grefve Hans Gabriel Trolle-Wachtmeister på Årup äro
adresserade flertalet af de bref från grefve Hans Wachtmeister, som
föreligga under titeln Anteckningar och bref från Carl Johans
tiden (Sthlm 1915, P. A. Norstedt & Söner, kr. 5). Utgifvaren är
brefskrifvarens sonson grefve Hugo Wachtmeister. De båda
korrespondenterna voro kusiner, brefvens hufvudsakliga uppgift har varit
att hålla den i landtlifvets ro residerande äldre fränden au courant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
