Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Nyare historiska publikationer. Af Carl Hallendorff - Klara Johanson och Ellen Kleman: Fredrika Bremers bref, I - Ellen Key: Minnen af och om Emil Key, I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med Stockholmshändelserna. För öfrigt berättar Hans W. äfven om
sin studieresa till Paris åren 1818—19, hvarjämte några skrifvelser
från hans korta men framgångsrika verksamhetstid som Blekinge läns
höfding ingå. En vaken, själfständigt lagd och mot omgifningen litet
reserverad ung ämbetsmans iakttagelser, intresserande som bidrag till
1820-talets personhistoria.
Delvis samma tid, någon gång t. o. m. samma personer (så grefve
Trolle-Wachtmeister och jämväl Hans Wachtmeisters unga änka Agathe
Wrede) möta i en annan nyutkommen brefväxling, första delen af
Fredrika Bremers bref, utgifna af Klara Johanson och Ellen
Kleman (I, Sthlm 1915, P. A. Norstedt & Söner, kr. 12). Det behöfver
knappast sägas, att annars äro de båda brefsamlingarna hvarandra
så olika som möjligt: i den ena förtroliga rapporter från en ung
framtidsman inom administrationen, i den andra den snillrika
författarinnans utgjutelser öfver allt mellan himmel och jord, som för
tillfället tyngde hennes känsliga hjärta eller fängslade hennes rörliga
intellekt. Fredrika Bremers bref äro naturligtvis ovärderliga för
kännedomen om hennes andliga utveckling men synas annars som historiska
källskrifter rätt litet gifvande. Brefsamlingen inledes med ett
fullständigt aftryck af F. B.:s till kusinen Agathe Wrede adresserade
utförliga journal öfver familjen Bremers resa till Tyskland och Schweiz
1821. Den är ordrik förstås men för det mesta full af godt humör
och rik på pigga iakttagelser. Det ligger något af den
stämningsfyllda clair-obscur, som vi känna från Thersners gravyrer, öfver
berättelsetonen, men oupphörligen tycker man sig ur kaleschhörnet
skymta mamsell Fredrikas muntra spelande blick, och hon har i
själfva verket gifvit en mycket åskådlig bild af en sådan familjekaravan
i Biedermeierkostym. I brefven, som sträcka sig till slutet af år
1838, möter ibland samma vakna verklighetssinne, så när hon skildrar
en ort (exempelvis sommarvistet på Lilla Ingmarshof), en karakteristisk
personlighet (såsom Geijer eller kusinen Fabian Wrede) eller litet
afvikande seder och bruk (speciellt under hennes norska vistelse
1835—37); men annars ha de sin helt och hållet öfvervägande prägel af
författarinnans behof att utgjuta sig, att liksom skrifva ifrån sig sina
tankar för stunden. Till stor del äro hennes expectorationer formade
som frågor — hon gycklar själf med sin frågvishet och beklagar en
gång med komiskt allvar, att icke en kvinna fanns bland de tolf
lärjungarna, ty i så fall hade nog Mästaren blifvit bättre utfrågad
rörande tillvarons hemligheter. Alla dessa till vännen och läromästaren
magister Per Böklin ställda spörsmål, ha de icke haft sin största
betydelse däri, att de låtit henne liksom urladda intryckena från sina
sista bokstudier, sina närmaste samtal och diskussioner? Själfva
nedskrifvandet torde bättre hjälpt henne att bringa ordning i sina
lättrörliga tankar än den lärde pedagogens svarsepistlar.
En personskildring från något senare datum möter i Ellen Keys
biografi Minnen av och om Emil Key (I, Sthlm 1915, Albert
Bonnier, kr. 7,50). Boken rör sig mest kring familj- och
umgängeslif på landet (Kalmar län) vid förra seklets midt samt presenterar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
