Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Världskrigets lärdomar och svenska armén - Ryska framtidsdrömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 225
utbildningstid, som är önskvärd innan en soldat sändes till fronten,
känna vi mycket litet, äfven om man i detta fall tror sig kunna spåra
en tendens att helt uttaga den tid, som före kriget ansågs erforderlig
för den rena soldatutbildningen. Och allra minst kunna vi bilda oss
en uppfattning om, huru dessa dyrköpta erfarenheter efter kriget
skola taga sig uttryck i härordningarna. Man måste därför ställa sig
mycket tveksam gentemot möjligheten öfver hufvud taget att redan
nu draga så vidtgående slutsatser i detta afseende, som författarne i
dessa fall ansett sig kunna göra.
Den som utan att närmare känna till de
åskådningar, som röra sig inom den slaviska världen, läser
slutkapitlet i första delen af Meresjkovskis berömda verk om Tolstoj
och Dostojevski, skall knappast kunna undgå att känna en viss med
motvilja blandad häpnad öfver den åskådning, som där träder i dagen.
Den snillrike ryske författaren ger nämligen där uttryck åt sin
öfvertygelse om den slaviska andens höga frälsningsmission inom den
europeiska kulturen och profeterar i dunkla ord om den stora
religiösa renässans, som genom det ryska kulturinflytandets makt skall
väckas till lif i Europa. Hela denna åskådning hvilar på en
grundval af mystik, hvars reella innehåll är så godt som omöjligt att
reducera på bestämda formler men hvars allmänna riktning ej är svår
att karakterisera. Ryssland är för denna åskådning den stora
kraftkälla, ur hvilken det förtorkade och i materialism och irreligiositet
fångna europeiska kulturlifvet skall hämta kraft till förnyelse och
föryngring. Kristendomen, som tillintetgjorts af den västeuropeiska
odlingen, har numera sin sista tillflykt i Ryssland, där den ännu lefver
i hela sin ursprungliga skönhet och renhet inom de breda lagren af
befolkningen. »Den tid skall komma, då man från väster skall sträcka
armarna mot oss för att få hjälp, då man därifrån skall vända sig
mot oss, hoppfullare än vi någonsin vändt oss mot dem — då man
skall vänta på ett ord af oss, eller, om vi verkligen äro döfstumma,
på ett tecken.» Detta är den ryska andens stora mission i världen:
den skall bana väg för en ny religion, ett nytt evangelium, i hvilket
alla folk skola finna frälsningen. Ty det är en af den ryska andens
väsentligaste egenskaper att vara i eminent grad universell; den kan
omfatta och förena alla motsatser, och hvad som kunnat synas
oförenligt skall genom den bringas till enhet. Därför finnes det intet folk,
som äger en framtid så stor som det ryska, ty i dess händer hvilar
på en gång världskulturens och människosläktets öde.
Detta extatiska framtidsperspektiv kan synas oss västerländingar
löjligt i sin orimliga öfverspändhet, men det är icke sagdt, att man
därför har anledning att lämna det utan afseende. Erfarenheten har
visat oss, att mycket af hvad som för västeuropeiska blickar förefaller
som ett foster af en exalterad inbillning, kan få en helt annan
realitet, då det bedömes i förhållande till den miljö, där det uppstått.
I det heliga Ryssland tänker man icke på samma sätt som i
västerlandet. Det är därför särskildt för hvar och en, som hyser intresse
Ryska
framtidsdrömmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
