Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Ryska framtidsdrömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 DAGENS FRÅGOR
för den ryska, politikens utveckling, af stor vikt att göra sig förtrogen
med denna åskådning, ty det kan anses ställdt utom hvarje tvifvel,
att den trots allt kan få en utomordentlig betydelse som politisk
realitet. Ett värdefullt bidrag till belysning af dessa förhållanden
finner man i en uppsats af Oskar Trautmann, betitlad Die russische
Staatsidee, och publicerad i marshäftet af Preussische
Jahr-biicher. Då författarens synpunkter torde äga intresse äfven för ett
svenskt publikum, vilja vi här i korthet återgifva hufvudpunkterna i
hans studie.
Trautmanns utgångspunkt är en analys af förhållandet mellan stat
och kyrka i Ryssland. Mer än i något annat land står den ryska
kyrkan i direkt och omedelbart beroende af staten och har därför
också mer än annorstädes kunnat tagas i anspråk för genomförandet
och befästandet af den ryska politikens sträfvanden.
Att kyrkans inflytande kunnat växa sig så starkt torde i hufvudsak
få tillskrifvas den omständigheten att den ryska kyrkan i likhet med
det ryska åskådningssättet öfver hufvud taget rör sig med en fond af
idéer, som så länge och ofta upprepats, att de till slut slagit rot i
folkmedvetandet och blifvit integrerande faktorer i allt politiskt
tänkande i Ryssland. Främst och viktigast är det ständigt återkommande
talet om den ryska politikens ädla och upphöjda motiv. Ryssland, sade
redan den slavofila rörelsens berömde lärofader, Ivan Aksakov, vill
aldrig något annat än rättvisa och sanning. Att Ryssland söker tränga
fråm till Konstantinopel och fästa det grekiska korset på Hagia Sofias
kupol beror icke på någon eröfringslystnad. Då Ryssland sträfvar
mot detta mål, uppfyller det endast sin af Gud gifna historiska
mission och handlar i mänsklighetens intresse vida mer än i sitt eget;
ty genom Konstantinopels eröfring skall det blifva möjligt att till ett
förena alla Orientens kristna kyrkor, och ur denna sammanslutning
skall den för världens religiösa pånyttfödelse nödvändiga nya, renade
och fördjupade kristendomen födas. Endast i Ryssland lefver den
gammalkristna ödmjukheten och den äkta människokärleken ännu
kvar, och därför äro inga andra i så hög grad som ryssarna
skickade att fullborda denna mänsklighetens kristna regeneration. Den
ryska expansionspolitiken är icke bestämd af jordiska motiv; den är
resultatet af ett direkt gudomligt ingripande i den historiska
utvecklingen, och ingen mänsklig makt har därför befogenhet att lägga
hinder i vägen för densamma.
I närvarande stund ha dessa idéer väckts till nytt lif i Ryssland
och liksom ofta förr framkallat en flammande entusiasm hos stora lager
af befolkningen. Främst bland dess representanter står furst Eugen
Trubetzkoi. Hos honom återfinner man den mystiskt-religiösa
drömmen om eröfringen af Konstantinopel i en ytterst karakteristisk form.
Ryssland, säger han, måste i hela mänsklighetens namn taga
herraväldet vid Bosporen; ingen bland de västerländska makterna med
deras trånga och begränsade nationella ideal skulle med rätta kunna
besitta Tsargrad, men Ryssland, som trots sin starka nationella kultur
dock är i högre mening mera universellt än något annat land, är af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
