Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Krigsberedskap och folkanda. Af Carl Rosenblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sekels fred i till synes afskild ro ha alstrat betänklig försumpning
af stats- och samhällskänslan. En nationell renässans har
visserligen inträdt efter sekelskiftet, men tillfrisknandet går
långsamt och med beklagliga återfall. Den kraftiga kuren 1905 svek
snart de förhoppningar den vid en period väckte. Krigsutbrottet
1914 kom nationalmedvetandet att flamma upp, men i samma
mån farans omedelbara hot tycktes aflägsna sig, mattades de
lofvande symptomen. Oaktadt den för vårt folk karakteristiska,
naiva sorglösheten i nationella lifsfrågor torde dock tidens
allvar ha uppluckrat jordmånen för en sundare uppfattning af
militära kraf och önskemål.
En annan tyvärr mycket tungt vägande anledning att arbeta
på en uppryckning af militär anda och form ha de nya
krigslagarna skapat, hvilka vidlådas af en del luckor och svagheter,
som kräfva ökad vaksamhet och kraft från militärbefälets sida för
att ej blifva för krigslydnaden undergräfvande. Det stöd för
disciplinen, krigslagarna skola erbjuda, har redan hittills varit
långt svagare i vårt land, än hvad i arméer med senare
krigserfarenhet pröfvats erforderligt. När det nu ytterligare
förslappats, blir det en bjudande nödvändighet söka en ersättning
genom att omsorgsfullare än hittills taga vara på de moraliska
och psykologiska, i samband med yttre formella medel härtill,
soldatuppfostran och utbildningen erbjuda. Vid krigstuktens
upprätthållande kan man hädanefter ännu mindre än hittills
räkna med fruktan för straff. Vi måste ändtligen gå frågan in
på lifvet, se situationen rätt i ögonen och kunna ej längre blunda
för, att vi hanglat oss fram med en fredsdisciplin, som till nöds
räcker att undvika allt för grofva oegentligheter, under villkor
dock att befälet i kritiska fall jämkar tillrätta, går ur vägen.
Dessa strutsmetoder äro allt för farliga, för att man ej skulle
behöfva gå grundligt till rätta därmed; det är ett själfbedrägeri
att inbilla sig, det en längre tjänstetid kan råda bot härför i
och för sig; så mycket mindre, när den är så knappt tillmätt,
som i vårt land. Mognad till soldat vinnes ej på ett år, allra
minst med de element, den folkanda, vi i stor utsträckning ha
att räkna med. Inom en militärt genomarbetad nation kan
fältduglig trupp improviseras på den tid, som erfordras för inlärande
af yrkesskickligheten, utan att tid behöfver spillas på danande
af militär uppfattning och disciplin. Soldatandan insuges där
med modersmjölken; den ligger orubbligt på djupet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
