Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Henrik Schücks Shakspereverk. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller någon annan diktare i världslitteraturen har skapat verk
af större poesi och rikare stämningsinnehåll.
Liksom öfverallt i sin framställning har Schück äfven här till
behandling upptagit de källkritiska problem, som erbjuda sig.
Men hufvudvikten ligger icke på dessa detaljer utan på analysen
af dramernas konstnärliga egenskaper. Själfva tonen i
skildringen präglas här af en värme, som låter oss förstå att Schück
för egen del kanske i dessa verk ser höjdpunkten af hela
Shaksperes diktning. Särskildt utförligt dröjer han vid Stormen,
»kanske världens lättaste, luftigaste och poesirikaste sagospel».
Måhända kan man hoppas, att denna analys skall kunna locka
någon teaterledare att våga det aldrig förut i Sverige gjorda
försöket att uppföra Stormen — det vore en konstnärlig uppgift,
som väl ej vore lätt men desto mera lockande.
I företalet till sitt arbete har Schück halft skämtsamt i
anslutning till en bekant anekdot yttrat som sin åsikt att man
egentligen icke alls borde skrifva några böcker om Shakspere,
då ingen forskare öfver hufvud taget kan tänkas förena alla de
egenskaper, som fordras för att lyckligt slutföra en sådan
uppgift. Detta pessimistiska uttalande innebär naturligtvis i så
måtto en sanning, att intet verk om en diktare af Shaksperes
dimensioner helt och hållet kan uttömma sitt ämne. Men det
är ej heller detta man söker i en skildring af Shaksperes lif
och verk. För detaljer och andraplansfrågor måste man under
alla omständigheter vända sig till speciallitteraturen; men hvad
man i främsta rummet söker i ett sammanfattande verk om
Shakspere är den förtrogenhet med ämnet och det personliga
intresse för dess problem som endast kan förvärfvas under
mångårigt sysslande med detsamma. Det är just detta personliga
element, som möter oss genom hela Schücks arbete och som
på ett så speciellt sätt förmår fängsla läsaren. Shakspereboken
bär allt igenom prägeln af sin författares individualitet; det är
icke blott den framstående vetenskapsmannen utan också den
rika och kraftfulla personligheten, som här träder oss till mötes.
Det drag af monumentalitet, som kommit till synes i hela Schücks
forskargärning, sätter därför i särskildt hög grad sin prägel på
hans Shakspereverk, och den svenska litteraturhistorien, liksom
äfven den bildningsintresserade allmänheten, har anledning att
mottaga det med både tacksamhet och beundran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
