Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kina under världskriget. Af Carl G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans fiender, han har brutit sin ed till republikens konstitution,
han har fått Kina att framstå löjligt i världens ögon — därför
skall han dö med hela sin afkomma och hans fäders andar
skola irra husvilla till evärdlig tid.
Jag återgår till en något så när kronologisk relation af
händelserna under de senaste åren. När världskriget bröt ut, hade
Yuan härskat öfver Kina i tre år. Han hade fått lugn och
ordning i landet. Han hade gjort sig af med de värsta
brushufvudena, som tvärt ville göra Kina till ett experimentfält för alla
möjliga vidtgående sociala reformer, genom att upplösa
parlamentet och ersätta det med en slags senat, bestående af
medlemmar, som han själf utsett. Han var således praktiskt sedt
envåldshärskare, men en upplyst och fosterlandsälskande sådan,
med stora planer för sitt lands utveckling och förmåga att sätta
dem i verket. Särskildt lyckades han utmärkt i att finansiera
landet, när den europeiska lånemarknaden vid krigets utbrott
stängdes, genom att lansera inhemska lån, som hade en
storartad framgång.
Men ett par månader efter krigets utbrott började hans
svårigheter. Det var en för Kina och Yuan ödesdiger stund, då Japan
bestämde sig för att aktivt ingripa i kriget genom att sända en
armé att intaga Tsingtau, Tysklands bålverk och mönsterkoloni
i östern. Hade tyskarna omedelbart vid världskrigets utbrott
återlämnat Tsingtau till Kina, så hade många lif räddats och
Japan aldrig haft någon moralisk förevändning att sända en
armé till Shantung. Om saknaden af denna moraliska
förevändning hade förhindrat japanerna att göra det, är emellertid
en annan fråga, som jag måste lämna obesvarad. Att Japan
allt sedan rysk-japanska kriget bedrifvit en hänsynslös
expansionspolitik gentemot Kina, torde vara oförnekligt. Om denna
är »moraliskt» berättigad af öfverbefolkning i Japan, eller om
den uteslutande har sin grund i dess ledande statsmäns
äregirighet, kan jag ej bedöma. Jag vet emellertid att den alstrat
en oerhörd förbittring mot Japan hos alla kinesiska patrioter.
Nu erbjöds emellertid Tsingtau till kineserna först efter
Japans krigsförklaring, och det var för sent. Kina vågade ej taga
emot gåfvan, och Tsingtau togs efter en ganska oblodig
belägring, som mera verkade fredsmanöver med skarpa skott.
Kina nöjde sig med att förklara en del af provinsen Shantung
som »krigszon», hvilken naturligtvis ej alls respekterades af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
