- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjette årgången. 1916 /
365

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kina under världskriget. Af Carl G. Taube

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Japan. Kineserna protesterade, och från de härom förda
underhandlingarna kan man spåra den omedelbara anledningen till
Japans ryktbara fordringar, aflämnade på vintern 1915. Den
chauvinistiska pressen i Japan blef upprörd öfver Kinas fordran
att den japanska armén skulle hållas inom den mycket rundligt
tilltagna krigszonen och kräfde en omedelbar aktion för att
uppklara alla. som det hette, oafgjorda frågor mellan Kina och
Japan. Och aktionen kom i form af de fem grupperna af
fordringar, aflämnade till Yuan-shi-kai personligen, och åtföljda af
ett ganska bestämdt krigshot om de ej beviljades. Yuan och
hans diplomater ledde sig ur klämman så godt man kunde
vänta. De måste lämna Japan fria händer i Mandschuriet,
Shantung och Fukien (provinsen midt emot Formosa) och gifva
dem ett godt grepp på Yangtzedalen, men den femte och
allvarligaste gruppen lyckades de få »uppskjuten tills vidare». Den
rörde sig om anställandet af japanska rådgifvare i militära och
polisfrågor, monopol för Japan vid Kinas uppköp af
krigsmaterial m. m., och Kina har väl att tacka Englands ganska
allvarliga föreställningar i Tokio, att det slapp så billigt undan.

Jag kan i detta sammanhang ej underlåta att återgifva
följande parallell mellan japansk och europeisk exploateringspolitik
i Kina, som en kinesisk patriot gjort. Européerna, säger han,
börja med sina missionärer, som, när de stött folkets urgamla
plägseder och åskådningar för hufvudet, kanske af en uppretad
folkhop blifva mördade. Resultatet blir alltid detsamma.
Slagskepp, soldater och kompensation i form af pengar eller
koncessioner, vare sig som ren landafträdelse eller rätt till
järnvägsbygge etc. Tsingtau var priset för två (2) mördade tyska
missionärer. Japaneserna åter börja med att upprätta téhus i den
blifvande japanska kolonien. Med dem följa alltid oordning
och bråk i en eller annan form, den kinesiska polisen är
maktlös, kanske en liten geisha får sätta lifvet till. Genast
föreställningar i Peking; den kinesiska polisen kan ej beskydda
japanska undersåtar i den landsändan, Japan måste göra det
själf. Resultat: japanska trupper och japansk polis och inom
kort full japansk administration af landet i fråga. Så har det
gått i Mandschuriet, och så kommer det att gå i Shantung.
Utan tvifvel är detta öfverdrifvet, men en viss portion af
sanning ligger däri.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:21:17 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1916/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free