Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Riksdagen och oron i landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen
oeh oron i landet,
DAGENS FRÅGOR
Sedan den första ordinarie riksdagen under
världskriget, hvilken af naturliga skäl måste nöja sig
med en mera blygsam andel i arbetet på statens upprätthållande under
dylika allvarstider, hemsändts, uppstod fram på sommaren 1915 en
diskussion om vår utrikespolitik — såsom det sedan visat sig väckt
hufvudsakligen af personer tillhörande det socialdemokratiska partiet
— hvilken kom åtskillig oro åstad. Det sattes ju nämligen offentligen
och med en skicklig samt i flera afseenden i hvarje fall tänkvärd
argumentering i fråga, huruvida icke Sverige för häfdande! af sina lifsintressen
måste deltaga i kriget och detta ju förr dess hellre. Diskussionen
medförde ett nog så behöfligt uppklarande af vår neutralitetspolitiks
förutsättningar, men på samma gång fullkomlig hysteri på håll, där man
sedan gammalt varit van att betrakta hvarje dryftande af utrikespolitiska
realiteter såsom ett illistigt och uteslutande för invärtes bruk afsedt
medel för partipolitiska syften. Det visade sig emellertid ganska
snart, att den en smula apokalyptiskt färgade åskådning, hvilken mirabile
diclu synes vara gemensam för aktivismen och den Lindhagen-Fordska
pacifismen, af det pågående kriget såsom en historiens slutpunkt, ett
ragnarök, ur hvilket komma att växa fram en ny himmel och en ny
jord, som skola vara evärdeligen — att denna åskådning icke förmådde
slå igenom och få politiskt inflytande. Detta var klart redan fram på
hösten, men nervchocken hade varit svår, och dessutom befanns, att af
saken kunde slås politiskt nödmynt, hvaraf behofvet var stort i dessa
partipolitikens dyrtider, då de mest bepröfvade salighetsmedel undergå
plötsliga och beklagliga värdesänkningar. Så uppstod som bekant
oro i landet, förnämligast bland en del lagstiftare, hvilka
tillkännagåfvo sig för rikets tarf gärna öfvergifva sin dagliga gärning och vid
en extra riksdagssejour se till, att landet hjälptes ur de besvärligheter,
hvari det försatts af världskriget och dess följder samt last but not
least af de förfärliga aktivisterna. Vederbörande reflekterade
emellertid egendomligt nog icke på det välvilliga anbudet, hvarför oron i
landet alltjämt fortsatte i vänsterpressen.
När nu 1916 års riksdag efter denna långväntan sammanträdde,
motsågs den af de mest spända förväntningar. »Med en lättnad, som
man får hoppas skall visa sig väl grundad, känner från i dag hela
landet, att vi icke längre ha blott en statsmakt (sic!) i funktion. Det
intrycket är det ojämförligt starkaste och väsentliga, när 1916 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
