Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Riksdagen och oron i landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 DAGENS FRÅGOR
lagtima riksdag nu begynner», skref herr Branting den 15 januari.
På den politiska horisonten hade molnen skockat sig, de
utrikespolitiska svårigheterna blefvo allt värre, dyrtiden tryckte allt större
lager af befolkningen, men ur molnen skulle nu en dens ex machina
stiga fram på Helgeandsholmen, riksdagen var samlad, och
riksdagsmännen skulle ändtligen få säga till om, hur sakerna borde skötas;
oron i landet kunde nu försvinna.
Iscensättningen var sålunda imponerande. Redan åsynen af
folkviljans redskap i andra kammaren är ju ägnad att bjuda vördnad.
Och andra-kammar-majoritetens ledare talade i remissdebatten stolta
och visa ord för att lugna det oroliga folket. En femtedels partichef
för landets minsta parti kunde i folkets namn försäkra, hvilken
förargelse detta kände mot »de röster som uppmanat riksdagsmännen
att hafva tand för tunga;» de gode herrar och svenske män skulle
minsann icke blifva några statister, regeringen hade tagit sig för
stora maktbefogenheter, nu skulle riksdagen blanda sig i
utrikespolitiken och sköta om dyrtiden. Landet kunde åter vara tryggt
och lugnt. På samma tema broderades vidare både af vänsterns
generalissimus och af dess lägre höfvitsmän. Särskildt bör räddas
från glömskan herr Sven Perssons sakkunniga vittnesbörd, hurusom
underlåtenheten att sammankalla extra riksdag medfört en förlust på
150 millioner kronor för »landets 600,000 lönetagande familjer». För
hvarje sådan familj hade nämligen enligt samma auktoritet »den
genomsnittliga höjningen» af lefnadskostnaderna utgjort 250 kronor.
Låtom oss i statistikens missbrukade namn draga en slöja öfver dessa
siffror; de finnas i riksdagens protokoll till tjänst för
samhällsforska-ren. Men påståendet att hela fördyringen af lefnadskostnaderna, att
sålunda penningvärdets fall, importsvårigheterna, världens
tonnagebrist under kriget m. m., allt skulle kunnat undvikas, om endast
riksdagsmännen fått komma till Stockholm, spände onekligen
förväntningarna.
Det vore synd att säga, att de infriats. 1916 års riksdag har visserligen
icke saknat talförhet och sensationer. Man har i andra kammaren
diskuterat lämpligheten af det republikanska styrelsesättets införande och
formerna för prinsar och prinsessors giftermål, samt uttalat sig för
af-skaffandet af konungens rätt att adla och för införandet af frihetstidens
sekreta utskott, man har med benäget tillstånd från kammarens talman
mot grundlagens anda kvalt dom samt direkt underlåtit att följa
grundlagens bud i fallet Z. Höglund, och »folkets språk» har talats
af Fabian Månsson. Mer kan ju knappast begäras i genren under
en tid, då världskriget rasar kring oss. Men om dyrtiden har det
varit ganska tyst. I riksdagens elfte timme beviljades fem millioner
kronor för dyrtidens bekämpande i största allmänhet — som en
demonstration mot dyrtiden har det öppenhjärtigt nog sagts. Det
återstår att se, om dyrtiden låter påverka sig af demonstrationen,
eller om också detta demokratiens salighetsmedel har öfverskattats.
Det är icke underligt, om till och med inom den rättrogna pressen
besvikna stämmor låtit höra sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
