Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Riksdagen och oron i landet - Brister i riksdagsarbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 DAGENS FRÅGOR
kammarens klubbrum, med allmänna bekymmer öfver den bristande
effektiviteten i arbetet och med högljudda klagomål öfver frånvaron
af riksdagsarvoden efter den 15 maj — en klagan som något
påminner om källarmästarnas i Stockholm, när den kvantitet utskänkt
spirituösa tagit slut, på hvilken deras för året medgifna
monopolvinst är beräknad. Idén att sätta riksdagsarbetet på ackord är då
otvifvelaktigt mera tilltalande.
Det är onekligen »med en lättnad, som man får hoppas skall visa sig
väl grundad, som hela landet numera känner», att vi icke längre ha
mer än »en statsmakt i funktion». En splittrad statsmakt utgör icke,
som herr Branting synes förmena, någon ljus framtidssyn, och den
nu slutade riksdagssessionen har tyvärr visat, att faran icke är alltför
aflägsen. Partistriderna ha där florerat utan tanke på hvad som sker
ikring oss, och inom riksdagen har man i stället för att som rikets
ständer under forna skickelsedigra tider »gripa Kongl. Maj:t under
armarna», i stället för att ge regeringen hjälp och stöd i det tunga
och svåra arbetet på rikets upprätthållande framför allt sniket sett
på egna maktbefogenheter och begagnat sig af rikets trångmål till
försök att tränga sig fram på förbjuden mark, från hvilken vår
författning afstängt folkrepresentationen, sedan historien visat dess
oförmåga att där gagna staten.
Det har sagts, att under den nu afslutade riksdagssessionen,
folkrepresentationen skulle ha återskänkts sin gamla ställning och
anseende. Detta är så långt ifrån sanningen att den i stället tyvärr lyckats
diskreditera sig i en utsträckning, som man knappt trott möjlig.
I vänsterpressen söker man med många och stora ord dölja detta
faktum. Under den rafflande rubriken »Återställelse» har sålunda
herr Branting lämnat det som vanligt tacksamt följda uppslaget. Det
är att hoppas, att herr Branting i nekrologen öfver nästa riksdag skall
kunna framgångsrikare förgylla upp sin och sina medbröders
verksamhet under mera passande rubriker. Särdeles glädjande vore, om
t. ex. »upprättelse» eller kanske ännu hellre »ärofull förlåtelse» då
kunde befinnas vara lämpliga beteckningar för det förändrade läget.
Sedan år tillbaka hafva klagomålen öfver
riksdagsarbetets bristfälliga organisation varit ett
osvikligt vårtecken. När värmen kommer och arvodena med den 15
maj äro slutuppburna, skaka representanterna otåligt på de högar af
tryck, som samlats på deras bord, och hvars ännu ofullständiga
behandling hindrar dem att återvända till hembygd och borgerlig näring.
Och då kommer städse frågan upp, om icke riksdagsarbetet kunde
ordnas mera praktiskt på ena eller andra sättet, så att den ordinarie
arbetstiden af 4 månader åtminstone i hufvudsak räckte till för dess
afslutande.
Från vissa håll blir svaret helt negativt och det hänvisas till förlängd
ordinarie sessionstid och förhöjda arvoden som enda praktiska utvägen
för riksdagsarbetets omordnande. Arvodesfrågan torde man likväl med
fog kunna helt frånskilja, ty åtminstone teoretiskt måste det förut-
Brister i
riksdags-arbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
