Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Riksdagen och oron i landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 381
Om utrikespolitiken åter har det under riksdagen varit allt annat
än tyst. Men i hvad mån detta varit ägnadt att lugna »oron i landet»
kan lämnas därhän. Aktivismen har i det längsta vårdats af ömt
krökta vänsterhänder; det hade ju varit fatalt, om »oron i landet» lagt
sig redan till landstingsmannavalen. Det fanns knappast någonting,
som icke var aktivism i de dagarna. Redan i remissdebatten anföllos
regeringens sträfvanden att, med användande af de maktmedel vår
ställning skänkt oss, häfda vår rätt och våra intressen åt alla håll.
Samma taktik fortsattes sedermera i såväl riksdag som press i en
utsträckning, hvilken otvifvelaktigt på det allvarligaste skadat vår
ställning och som kan draga oss närmare krigets möjlighet än
vederbörande ana. Kulmen nåddes emellertid kanske under
krigshandels-lagens behandling, när riksdagen måste med hot om ministerkris
formligen tvingas att lämna Kungl. Maj:t medel att reda sig mot pretentioner
på utländskt förmyndarskap och mot svenska mäns hänsynslösa
pris-gifning af vårt lands intressen för egen snöd vinning. Den
kombination, som stod bakom detta riksdagens motstånd, utgjorde onekligen
ett slående exempel på den hemliga sympati mellan det politiska och
det ekonomiska jobberiets målsmän, som understundom uppenbarar
sig och som här tog sig offentliga uttryck i bl. a. socialistiskt
bekymmer öfver statens intrång på det privata näringslifvet!
Situationen hade blifvit sådan, att det utslag af enklaste
själfuppehållelse-drift, som Ålanclsdemonstrationen den 17 maj utgjorde, nästan kom som
en öfverraskning.
Bragtes frågan om krigshandelslagen till en lycklig utgång tack
vare regeringens kraftiga ingripande, blef resultatet motsatt i fråga om
det, som framför allt måste vara grunden för att vi utan oro skola
kunna motse framtiden, nämligen försvarets nödvändiga utbyggande
med hänsyn just till världskrigets erfarenheter. För en utomstående
är det omöjligt att rättvist fördela ansvaret. De brister, som
vidlådde regeringens förberedande behandling, utnyttjades emellertid på
det begärligaste af de försvarsohågade eller försvarsljumma elementen
för att stjälpa det hela, och försvarsfrågan har ånyo ledts in i de
gamla sorgliga banor, från hvilka man hoppats att den blifvit befriad
genom 1914 års karlatag. Nu stå vi där igen med en kungl,
proposition, som icke lägger fram hela behofvet, ett försvarsovilligt block,
hvars otroliga brist på ansvarskänsla icke ens kunnat väckas af dessa
tiders bistra allvar, en liten klick försvarsvänliga liberaler, som icke
kunna få sitt parti med sig, en höger färdig att oaktadt 1911 års
erfarenheter kompromissa med sina grundprinciper och ett resultat,
som utgör nlen sannt demokratiske niiddelvej mellem naesten noget
og absolut intet».
1916 års riksdag gick upp som en sol och ned som en pannkaka.
Den började som ett skådespel i den högre stilen under löften från
riksdagsvänstern att rädda fäderneslandet, lindra dyrtiden och trygga
vår utrikespolitiska ställning; den gjorde intetdera, snarare har den
åstadkommit motsatsen. Och den slutade som en sorglustig fars
med ömsesidiga förebråelser om alltför flitigt användande af andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
