Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Den norska storstrejken - Japan och »Ostasiens Monroedoktrin»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 DAGENS FRÅGOR
De konservativa i Norge ta landets långt utvecklade politiska
demokrati som en fait accompli; och nian kan inte säga, att bland dem
härskar någon opinion för en författningsändring, som skulle t. ex.
inskränka parlamentets makt. Norsk höger är i stort sedt genomsyrad
af politisk liberalism, och samtidigt befinner den sig under den
ekonomiska liberalismens teoretiska herravälde, hvilket framför allt gör sig
gällande inför socialpolitiska spörsmål. Och åtminstone en del af den
norska högerpressen bär vittnesbörd om att detta konservativa parti
i allt högre grad blir ett affärssynpunkternas parti, söker koncentrera
sin intressepolitik just på området för ekonomiska och arbetarfrågor.
En annan omständighet är den sjoidikalistiskt färgade stämningen
bland arbetarnas organisationer. Den framstående svenske
fackföreningsmannen Gottfrid Björklund, numera medarbetare i
Socialdemokraten, har från sin vistelse i det strejkhemsökta Norge medfört ett
synbarligen starkt intryck af denna stämning. Man kan ju förvåna
sig öfver att i ett nordgermanskt, öfvervägande bondedemokratiskt
styrdt land, hvarest den egentliga kapitalismen är relativt ung,
syndi-kalismen fått så mycken luft under sina vingar. Men det norska folkets
arfvedel är ju en individualism af den mest obändiga karaktär. Länge
tog den sin speciella gestalt i nationell partikularism. Den håller nu
på att utveckla sig allt mer till social partikularism än inom den
ena, än inom den andra klassen. Och liksom den gjort de högre
klasserna till härdar för den ekonomiska liberalismen, har samma
individualism under inflytande af den radikala och socialistiska
agitationen antagit en syndikalistisk prägel hos arbetarklassen. Den
industriella utvecklingen i Norge höll sig länge tillbaka: då saknades
förutsättningen för utbildning af den engelska trade-union-typen, hvilken
hos oss fick ett visst fotfäste och här sammanfogades med tysk
kontinental centralisation. På samma gång äro de ledande norska
industrierna — vid sidan af rederinäringen — sådana som i väsentlig
utsträckning sysselsätta icke-yrkesbildad eller endast halft yrkesbildad
arbetskraft, något som gifvetvis skänker både lynnet och
organisationsformerna inom arbetarvärlden ett drag af instabilitet.
Alla dessa omständigheter bilda bakgrunden till den norska sociala
orosstämningen, hvilken efter all sannolikhet kommer att bli
beståndande all lagstiftning till trots.
»Vid min ankomst till Förenta staterna och
under fjorton dagars resor i detta land»,
skrifver i en amerikansk tidskrift en framstående kinesisk tidningsman,
»har jag öfverallt funnit amerikanarna mera intresserade af
Zeppelin-raider öfver London och Paris än af de från amerikansk synpunkt
fundamentala handels- och industriproblemen.» Om den orientaliske
publicisten utsträckt sin färd hit till Sverige, skulle han äfven här kunnat
konstatera, att på många håll nitet för ententens eller
centralmakternas krigföring och krigsutsikter på ett betänkligt sätt hotar att
undanskymma de visserligen mindre gigantiska men närmare liggande
svenska intressena. Och liksom i Förenta staterna skulle han också här,
Japan oeh »Östasiens
Monroedoktrin.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
